Debatt: Det rödgröna styrets Stockholm är en fantasivärld

Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) med kollegor ägnar sig åt omfattande skönmålning av sitt eget styre i en debattartikel i Dagens ETC (3/4). 

De beskriver Stockholm som en progressiv motvikt till regeringen, men deras beskrivning rimmar illa med utvecklingen i staden. Det handlar inte om att ”hacka på Stockholm”, som de skriver, utan att ta ansvar för att beskriva den verklighet stockholmarna faktiskt lever i.

På välfärdsområdet talas det om stärkta skolor, men i verkligheten ser vi hur kunskapsresultaten försämras. Särskilt tydligt blir sveket i Järva, ett område som den S-ledda majoriteten själva lyfter fram som prioriterat, där behörigheten till gymnasiet minskar på majoriteten av skolorna och hälften har dessutom fått försämrad lärartäthet. 

Samtidigt visar Stockholmsenkäten att var tredje flicka i högstadiet inte vågar räcka upp handen i klassrummet. Det är ett svek mot både kunskapen och jämställdheten samt ett tecken på en oroväckande utveckling som måste bemötas tidigt och tydligt.

Därtill ser vi en i det närmaste havererad skolskjuts som drabbar de barn och familjer som är allra mest beroende av kommunens service, det handlar om barn som inte kommer till skolan i tid, lämnas på fel adress eller till och med föräldrar som fått hem fel barn. Samtidigt har vi gängkriminella som rekryterar barn med intellektuella funktionsnedsättningar på våra gymnasieskolor och där S-styrets främsta motåtgärd är ett popup-gym.

När det gäller tryggheten är skillnaden mellan retorik och verklighet monumental. Bland det första som det rödgröna styret gjorde efter maktskiftet var att sparka två av tre ordningsvakter, och under mandatperioden har 4 av 5 väktare försvunnit. 

Resultatet är talande: antalet ingripanden har rasat med 70 procent sedan 2022. Det är 150 000 ingripanden som alls inte blivit av eller som polisen har tvingats göra. Polisen har larmat om att antalet ordningsvakter inte räcker till och att de behövt hyra in egna. 

När det gäller klimatet handlar det mest om symbolpolitik. I stället för att fokusera på de främsta utsläppskällorna, som möts genom snabbare elektrifiering av transportsektorn, väljer man att dra in på köttet på barnens skolor och för de äldre på stadens vård- och omsorgsboenden. Det är en klimatpolitik som slår direkt mot de sköraste och svagaste. Förutom det har deras partikamrater i regionen skurit ner busstrafiken med 15 procent i innerstaden.

Vänsterstyret har dessutom höjt den samlade kommunalskatten till den högsta nivån någonsin. Det innebär 5 500 kronor per år mer i skatt för en vanlig barnfamilj och drabbar särskilt de med lägre inkomster. Därtill har de gått från att låna en miljon i timmen till att nu låna över två miljoner i timmen. Detta bara för att få ihop budgeten.

Stockholmarna förtjänar bättre än ett S-styre som döljer sina misslyckanden bakom ständiga attacker på regeringen. Det behövs ett ledarskap som på riktigt tar ansvar för kunskapen i skolan, tryggheten på gatorna, stockholmarnas ekonomi och för en riktig klimatpolitik – inte ett som pekar finger åt andra.