Debatt: Hur het kan modebranschen bli innan någon tar ansvar?

I år lamslogs Europa av en värmebölja redan i maj. Samtidigt rapporterade SMHI att våren 2026 är den varmaste som hittills uppmätts i Sverige. Att stå rustade för värmen är inte längre ett framtidsscenario, det är nutid.

Medan svenska arbetsgivare har ett ansvar att anpassa arbetet vid värmeböljor står de textilarbetare som syr våra kläder utan skydd. En ny rapport från NYU Stern visar nu att extrem värme snabbt håller på att bli ett av de allvarligaste hoten mot den globala modeindustrin. 

I textilfabriker i Bangladesh, Indien och Pakistan arbetar människor dagligen i temperaturer som ofta överstiger 35 grader, ibland upp mot 40. Skillnaden mellan ”vi” och ”dem” blir tydlig, men var slutar egentligen ansvaret för arbetsmiljö i en global leverantörskedja?

Av de modevarumärken som blev tillfrågade i rapporten svarar 94% att de ser extrem värme som en måttlig eller stor risk, ändå säger bara 35% att de bett fabrikerna att mäta temperaturen och luftfuktigheten inomhus. Glappet mellan förståelse och ansvar är tydligt.

”Svenska modeföretag är direkt eller indirekt kopplade till fabriker med en arbetsmiljö som är direkt livshotande.”

De stigande temperaturerna och ökad luftfuktighet leder redan nu till störningar i produktionen, med minskad produktivitet och försämrad produktkvalitet. För textilarbetarna är konsekvenserna långt värre – det heta arbetsklimatet kommer med allvarliga hälsorisker som uttorkning, yrsel, kollapser och i vissa fall dödsfall.

Det handlar inte om enskilda olyckor. Det är ett systemfel i en industri som producerar för några av världens mest välkända klädmärken, där även svenska modeföretag är direkt eller indirekt kopplade till fabriker med en arbetsmiljö som är direkt livshotande. Ändå fortsätter fast fashion att systematiskt prioriterar vinst framför arbetsmiljö och mänskliga rättigheter.

Att förebygga värmestress handlar inte om svåra tekniska hinder. Det handlar om planering, rimliga produktionstakter, möjlighet till rast, luftkonditionering, tillgång till vatten och toaletter. Ändå ställs inte tydliga krav på arbetsmiljön i fabrikerna, och få varumärken tar tillräckligt ansvar.

Att blunda för värmestressen som pågår i modeindustrin är inte bara oansvarigt – det undergräver trovärdigheten i branschens hållbarhetsarbete.

Värmestress måste ses för vad det är: en global arbetsmiljöfråga och en fråga om mänskliga rättigheter direkt kopplat till frågan om klimatpåverkan. Det är företagens inköpspraxis och politisk lagstiftning som avgör om människor ska behöva arbeta i livshotande värme. 

Därför krävs konkreta åtgärder från både företag och lagstiftare.

Vi uppmanar företag och beslutsfattare att:

• Säkerställa skydd mot värme i hela modeindustrins leverantörsled
• Garantera arbetstagarnas hälsa, säkerhet och försörjning vid ökande värmerisker
• Införa bindande juridiska och ekonomiska krav på arbetsmiljö i hela leverantörskedjan

Värmestress i modeindustrin är inte ett framtidsscenario. Det är en pågående kris.