Debatt: Utplånad jämlikhet hos C

Vilket är det parti som för inte så länge sedan antog ett partiprogram med rubriken ”Jämlikhet” och som hade som primär målsättning att nationellt och internationellt ”åstadkomma jämlikhet på alla områden”. Nej, det är inte Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet, utan Annie Lööfs Centerparti, det parti som idag förespråkar ökade klyftor genom att vilja sänka ingångslöner för svaga grupper på arbetsmarknaden som ungdomar och flyktingar. Viss är det en märklig förvandling av ett parti!

Det parti som bildades 1912 av bönder för att försvara jordbrukets intressen fick förstås svårigheter efter andra världskriget när bönderna reducerades till några procent av befolkningen. Partiet bytte då namn till Centerpartiet samtidigt som det försökte hitta en ny identitet mellan de politiska höger- och vänsterblocken. Det är i detta skede, år 1970, som partiet lanserar jämlikhet som det övergripande temat i sitt nya partiprogram, som har underrubriken ”Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle”. Ordet jämlikhet som aldrig tidigare förekommit i något centerprogram är plötsligt frekvent. Honnörsord är ”välfärd, trygghet och jämlikhet”. Jämlikheten mellan människor ska åstadkommas ”såväl i social behandling som i levnadsbetingelser i övrigt”.

Programmet innehåller en rad ställningstaganden som visar på en politisk vilja att också verka för en långtgående ekonomisk utjämning. ”Samhället ska verka för att olikheter i inkomstfördelningen blir så små som möjligt.” De anställdas inflytande på sina arbetsplatser ska tillgodoses genom företagsdemokratiska reformer och den ekonomiska politiken ska syfta till ”jämlikhet i standard och inkomst”. Dessutom ska den jämlikhetspolitiska målsättningen styra skattepolitik, socialpolitik, miljöpolitik, näringspolitik och kulturpolitik. Jämlikhet eftersträvas också internationellt mellan länder och regionalt mellan olika delar i Sverige.

Vad som sedan händer är att jämlikhetsperspektivet undan för undan tonas ned i de kommande programmen. I det ekohumanistiska programmet från 1990 finns rester av jämlikhetsperspektivet bevarade, men i de senaste programmen är jämlikhetsperspektivet inte bara utraderat utan har blivit något negativt och problematiskt. Den argumentation för små och minskande ekonomiska klyftor som var tydlig i programmet från 1970 har vänts i en argumentation till försvar för klyftor som beror på individens egna val och ansträngningar. ”Olikheter i form av till exempel inkomster av egendom, som uppstår genom egna val eller större insatser kan inte betraktas som orättvisa.”

I det senaste programmet från 2013 deklarerar sig Centerpartiet till slut som ett liberalt parti. Den jämlikhet som nu förespråkas handlar framför allt om att människor ska ges lika möjligheter att välja, vilket inte innebär att alla ekonomiska klyftor är fel. Tvärtom. ”Det ska löna sig att utbilda sig och att arbeta hårdare, att skapa och bygga företag. Därför måste skatteskalan göras mindre brant, så att den inte bestraffar ansträngningar och utveckling som annars riskerar att utebli och aldrig komma samhället till del.” Att använda beskattning för att minska klyftor har nu blivit något negativt som kan begränsa människors självbestämmande.

Att det svänger om Centerpartiet är väl det minsta man kan säga. Alla försök att ideologiskt placera sig mellan de politiska blocken är sedan länge övergivna. Jämlikhet i betydelsen minskade ekonomiska klyftor har blivit ett begrepp som man inte vill förknippas med. Det krav på inkomstutjämning som var starkt i programmet från 1970 har bytts mot ett försvar för inkomstskillnader. För det parti som 1970 antog ett radikalt program för ökad jämlikhet har det nu blivit en huvuduppgift att förespråka ökad ojämlikhet genom sänkta ingångslöner för svaga grupper som ungdomar och flyktingar.