Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Utförsäljning av allmännyttan är en brakförlust för samhället

Bild: Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC.

Sålt är sålt och kommer aldrig mer tillbaka. Debatten om ombildningar av hyresrätter är återigen aktuell, med en rad granskningar av utförsäljningen av allmännyttan i Stockholm. Experimentet att sälja ut allmännyttan måste få ett slut.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Idag står över 700 000 personer i kö för att få en hyresbostad i Stockholms stad. Samtidigt minskade mellan 1992 och 2021 antalet hyres­lägenheter i Stockholms stads allmännytta med 36 procent genom utförsäljningar. Minskningen av det allmännyttiga hyresbeståndet har fortsatt även under denna mandatperiod.

Utförsäljningarna av allmän­nyttan har tillåtits bli privatekonomiska vinster på bekostnad av samhällsekonomiska förluster och en utarmning av det gemensamma. 

Mellan 1999–2004, då 30 000 privatägda och 12 000 kommunala lägenheter ombildades, överfördes cirka 30 miljarder kronor till de drygt 40 000 hushåll som omfattades av ombildningarna. Siffrorna sticker i ögonen. Inte minst då det främst är kommunernas allmännyttor som kunnat erbjuda människor bra bostäder med rimlig hyra. Bristen på hyresbostäder som människor har råd att bo i utgör därför ett stort och växande problem.

Alltför många kommuner använder sin allmännytta som bankomater när dom behöver täcka hål i kommunkassan. En vanlig förevändning är att utförsäljningarna sker för att kommunen ska få loss kapital för att kunna bygga nytt. Men kalkylen går inte ihop. Kostnaden för nyproduktion är mycket dyrare än intäkten för den sålda allmännyttan. Dessutom har många av de som inte har råd att ta sig i på bostadsmarknaden idag inte heller råd att betala hyran för en nyproducerad lägenhet.

Kommunerna har ett lagstadgat bostadsförsörjningsansvar. Med en minskad eller obefintlig allmän­nytta får de ett svagare bostadspolitiskt instrument för att kunna axla det. Det spär på bostadsbristen och leder till både bristande valmöjligheter och en ökad hemlöshet. Det borde vara en oacceptabel utveckling i ett modernt välfärdssamhälle.

Ett annat argument som hörs i debatten är att ombildningar motverkar segregation. Vi på Hyresgästföreningen vill hävda motsatsen. När en större andel av hyresrätterna med låga hyror ombildas har människor med begränsade resurser inte råd att bo i dessa områden längre. När sedan hyrorna i de kvarvarande hyresbostäderna ökar drivs den ekonomiska segregationen på ytterligare.

Kommuner som gjort sig av med hela sin allmännytta, som Nacka, Danderyd och Lidingö, har också problem att rekrytera människor med samhällsviktiga yrken när man förlorat sitt bestånd av hyresbostäder. Sjuksköterskor, poliser, och brandmän – har inte längre har råd att bo i Stockholm. De trängs helt enkelt undan.

Väljarna har redan ett mycket lågt förtroende för samtliga partier vad gäller bostadspolitiken, men de som väljer att ta tag i detta har stöd att vinna, visar vår senaste undersökning. Nu är det hög tid att behandla bostadskrisen som en akut fråga. Detta är våra förslag på åtgärder för en mer hållbar bostadspolitik:

• Det behövs en ny lagstiftning, en stopplag 2.0, där ombildningar av allmännyttan ska prövas av länsstyrelsen utifrån kriterier om social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

• Istället för att sälja ut befintliga fastigheter ska bostadsområden med en ensidig sammansättning upplåtelseformer kompletteras med boendeformer som är underrepresenterade.

• En skattereform som ger de olika upplåtelseformerna mer likvärdiga ekonomiska villkor måste genomföras.

• Ombildningslagen måste skärpas genom att majoritetsförhållanden vid omröstning förändras från två tredjedelars majoritet till tre fjärde­delar, krav på att den som röst­ar för en ombildning också genomför ett köp, samt att hembudsrätten för bostadsrättsföreningen avskaffas.

Vi behöver lära av historien att marknaden inte löst problemet på bostadsmarknaden utan istället skapat större ojämlikhet och en orättvis bostadsmarknad. Nu är dags att prioritera de som inte har någonstans att bo och de som inte kan betala 12 000 kronor i månaden för en trea.