Debatt: Tidölaget vill stoppa allt medialt motstånd

Att den SD-ledda regeringen hatar medier som inte håller med dem är inget nytt. Migrationsminister Tobias Billström (M) fuskade med tv-licensen tills han var medelålders och Gunnar Axén kallar public service för en ”cancersvulst som borde opereras bort helt” när han inte gillar vad han ser. Hade SD fått bestämma hade de velat ha det som i Ungern – statskontrollerad media.

Svenskarna behöver en opartisk, oberoende och trovärdig källa för nyheter, information, bildning och underhållning. Vi blir alla påverkade av information vi får till oss och det är viktigt att veta att den kommer från en oberoende och icke-vinstdrivande part. Det behövs en plats där dokumentärer utan reklampauser kan verka, där information får gå före klick. Där, vem som helst, även regeringen, kan granskas.

Därför behövs public service och det kan inte den SD-ledda regeringen acceptera.

Således kommer sparkraven på public service som ett brev brukade komma på posten. Förra veckan meddelade Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, att P1, P3 och de andra kanalerna måste spara ungefär 250 miljoner kronor per år på grund av att regeringen inte kompenserar för inflationen. 

Det innebär hårda nedskärningar som vi idag inte exakt vet hur de kommer påverka utbudet. Men en sak är säker, många kommer få gå från sina jobb.

Saknas det pengar i statsbudgeten? 

Nej. Det här handlar inte om pengar. Det här handlar om makt. För parallellt med nedskärningar i den oberoende journalistiken ökar rot-avdraget. Som bara under år 2022 kostade staten 11,8 miljarder. 

Pengar finns om man vill, men SD-regeringen vill inte. Vilken slump.

En annan sak som Tidölaget kan stötta för att kompensera för nedskärningen, det är andra oberoende pressröster. Men det vill de inte. Idag ägs nästan alla svenska medier av ett fåtal bolag. Av Aftonbladet, Expressen, DN och SvD finns en ledarsida som inte är blå. Detta i ett land där runt hälften skulle rösta rödgrönt om det var val idag. 

Istället för att rätta till denna partiska obalans föreslår regeringen att vi ska göra tvärtom – ta pengar från de små politiska tidningarna och ge dem till Bonnier. Det handlar om några få miljoner som staten med lätthet har råd med. 

För den som har råd att finansiera sina egna medier är det toppen om de oppositionella och opartiska medierna försvinner. Men för oss andra, som vill ha opartiska nyheter, är det mindre roligt.

Planen från Tidölaget är slug. Det handlar om att svälta ut public service och oppositionella tidningar tills att de är så små att SD-regeringen tycker de är irrelevanta. Tills deras röster inte hörs längre.

Vad kan vi göra nu? Säga ifrån, medan vi kan. Först och främst kan vi protestera mot nedskärningarna i public service som kommer att märkas i vanligt folks vardag när program läggs ned. Nästa sak vi kan göra är att prenumerera på tidningar som vi vill ska finnas kvar. Utan en engagerad publik kommer ingen tidning att överleva i framtiden.

 Vi på folkrörelsen Skiftet gör också vad vi kan för att hjälpa nya medieprojekt att växa genom Nya Mediafonden som delar ut mikroanslag till poddar, nyhetsbrev och andra satsningar.