Debatt: Sveriges migrationspolitik följer inte barnkonventionen

Många ensamkommande barn som kom till Sverige under flykting­vågen 2015 fick vänta 3–4 år på att få sin asylansökan behandlad. Vissa hann bli vuxna under processen, och de som inte hann fylla 18 blev förmodligen åldersuppskrivna, för att Migrationsverket lättare skulle kunna fatta ett utvisningsbeslut. Om detta inte var möjligt fick kanske barnet ett tillfälligt uppehållstillstånd som på 18-årsdagen förvandlas till ett utvisningsbeslut. Skulle vi kunna göra något liknande mot barn och unga födda i  Sverige?

Detta har fått stora konsekvenser för den psykiska hälsan hos barnen, som numera är unga vuxna. Vi som jobbar nära ungdomarna ser deras depressivitet, ångest och oro och deras sömnsvårigheter. Vi ser deras rop på hjälp, deras skuld, skam och kamp för att överleva i maktlösheten. Vi ser också hos många av dem en styrka och en beundrandsvärd vilja att aldrig ge upp. Men statistiken över självmord och självmordsförsök talar sitt tydliga språk. Självmordsrisken är nio gånger högre bland ensamkommande i asylprocessen jämfört med jämnåriga i Sveriges befolkning. Unga som vill bidra till vårt samhälle tar sina egna liv i hopplöshet och under stark stress. Samtidigt förlorar unga i Sverige sina kamrater, pojkvänner och syskon.

Varför blev det så?

Den 20 juli 2016 började en ny lag gälla; lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Lagen skulle från början gälla till och med den 19 juli 2019, men den har nu förlängts och gäller till och med den 19 juli 2021. Samtidigt har den parlamentariskt sammansatta migrationskommittén förhandlat för att lägga fast den migrationspolitik som skall gälla för lång tid framöver. Resultatet från detta arbete indikerar att Sverige riskerar att fortsatt få en snål migrationspolitik. Det som skulle bli ett andrum kan alltså komma att bli ett normalläge. Syftet med lagstiftningen verkar vara att minska antalet asylsökande som ska söka sig till Sverige. För att nå detta mål verkar politikerna vara redo att införa en inhuman politik med enda syfte att skrämma bort flyktingar.

Det viktigaste innehållet i den tillfälliga lagen var att uppehållstillstånd som ges på grund av asylskäl blev tidsbegränsade och familjeåterförening försvårades. Uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter blev också ännu mer restriktivt. Barn och barnfamiljer som sökte asyl senast 24 november 2015 skulle vara undantagna från inskränkningarna, om barnen inte hunnit fylla 18 när de fick sitt beslut. Men de långa handläggningstiderna och de slumpvisa åldersuppskrivningarna har satt detta undantag ur spel. Migrationsverket har också beslutat att en del ensamkommande barn kan få tidsbegränsade uppehållstillstånd även enligt den vanliga utlänningslagen, om tillståndet beror på att de inte har någon som kan ta emot dem i hemlandet. I praktiken betyder det att barnen får en enkel biljett till­baka till det land de en gång flytt ifrån som present från Sverige på sin 18-årsdag. Eller kanske till det land som barnets föräldrar flydde från innan barnet föddes.

Vad säger EU-direktiven inom området och vilka åtaganden finns i de konventioner som Sverige har undertecknat? Hur pass kompatibel är vår lagstiftning och vår rättspraxis med dessa lagar och konventioner?

Enligt EU:s asylprocedurdirektiv så skall medlemsstaterna säkerställa att prövningsförfarandet avslutas inom sex månader från det att ansökan lämnats in (artikel 31). Tidsfristen får förlängas med nio månader, till exempel om ett stort antal ansökningar kommer in samtidigt. I samma direktiv finns flera skrivningar om hur barnens bästa skall stå i fokus under hanteringen: ”I överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter från 1989 bör barnets bästa komma i främsta rummet när medlemsstaterna tillämpar detta direktiv. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa bör medlemsstaterna i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, inklusive hans eller hennes bakgrund” (artikel 10).

Tyvärr verkar inte lagstiftarna alltid ha prioriterat barnets bästa när den tillfälliga lagen röstades igenom i Sveriges Riksdag.

Hur kan vi gottgöra de som fortfarande finns ibland oss?

– Ge permanenta uppehållstillstånd till de barn, unga och barnfamiljer som kom till Sverige innan den tillfälliga lagen trädde i kraft den 20/7-2016. Det är det minsta man kan begära av dagens politiker.

Hur skall den framtida migrationspolitiken se ut?

– Den skall vara human och rättssäker och den skall vara i överensstämmelse med EU:s direktiv och FN:s flyktingskonvention liksom Barnkonventionen.

Svårare än så är det inte!