Debatt: Sverige sviker de utrikesfödda kvinnorna

Utrikesfödda kvinnor, speciellt nyanlända och mammor, tillhör en av samhällets mest utsatta grupper. Det är den grupp som mår allra sämst både psykiskt och fysiskt samtidigt som de har lägst deltagande i vården. Gruppen står också längst från samhälle och arbetsliv, och upplever diskriminering på både arbetsmarknad och i mötet med myndigheter. Det statliga betänkandet Med rätt att delta – nyanlända kvinnor och anhöriginvandrare på arbetsmarknaden visar att nyanlända kvinnor erbjuds ett mindre omfattande och relevant stöd jämfört med nyanlända män. Kvinnor missgynnas i etableringen, är underrepresenterade i arbetsmarknadsprogram och får färre arbetsinriktade insatser, skriver forskningsinstitutet Nordregio. Samtidigt befinner sig utrikesfödda kvinnor i en särskilt utsatt situation när det gäller våld.

Vi ska vara stolta över den trygghet som Sveriges sociala välfärd ger oss. Men det är samtidigt tydligt att stödet, och möjligheterna det ger, inte utgår från utrikesfödda kvinnors behov och inte heller förmår bidra till verklig förändring. Det får stora konsekvenser för dem, deras barn och samhället i stort. 

En orsak till att det ser ut så här är att stödet utgår från varje myndighets specifika område. Stödet som finns tar inte heller hänsyn till att ”utrikesfödda kvinnor” inte är en homogen grupp med samma behov eller förutsättningar, eller att det ofta krävs en kombination av olika typer av stöd inom olika områden, och från olika myndigheter, för att få effekt. Myndigheterna arbetar inte heller tillräckligt aktivt för att nå kvinnorna redan när de kommer till Sverige, något som är extra viktigt då det är en grupp som sällan själva söker myndigheternas stöd.

Om du saknar en egen bostad, ett jobb, ett socialt nätverk, kunskap om samhälle och språk samtidigt som du är utsatt för våld så behöver du ett sammanhängande stöd från många olika myndigheter för att uppnå delaktighet och självständighet. Forskning visar att stödet måste vara långsiktigt och kombinera insatser inom till exempel integration, arbete, våldsutsatthet samt hälsa och sjukvård. Det krävs också praktiskt stöd så som svenskundervisning och kunskap om sina rättigheter, men också en social gemenskap som bryter isolering. 

Alla människor har rätt till stöd för att kunna leva ett självständigt liv, fritt från våld. Men stödet som krävs för att nå dit måste se olika ut beroende på varje persons förutsättningar.

Utrikesfödda kvinnor, kvinnor med utländsk bakgrund och nyanlända kvinnor är en enorm tillgång för Sverige. Att utgå från forskning, och erbjuda ett mångfacetterat, välfungerande och sammanhängande stöd som ser personer som en helhet är det enda rimliga för att främja delaktighet och självständighet. Och vi behöver se politiska satsningar som inkluderar det perspektivet. Det krävs också insatser för att säkerställa att samhällets stöd når de här kvinnorna.

Politiska satsningar för att förändra det stöd som finns kommer att kosta, och det krävs politisk vilja och engagemang, och mer samverkan och samarbete mellan olika myndigheter. Men vinsterna med ett stöd som är anpassat till kvinnornas alla behov blir enorma för kvinnorna själva, en framtida generation och samhället i stort.

Vi kan prata om nya lagar, skärpta straff och fotboja för våld i nära relationer. Men om samhället lyckas erbjuda de här kvinnorna den här typen av stöd, som vi vet bidrar till ökad delaktighet och självständighet, då får de möjligheten att lämna redan före första slaget. •