Debatt: Sverige måste växla upp sitt klimatarbete

Statistiska centralbyråns (SCB) senaste kvartalsvisa data över Sveriges utsläpp av växthusgaser presenterades 31 januari. Det är en bitvis deprimerande läsning. Statistiken, som gäller tredje kvartalet 2017 visar att Sveriges produktionsbaserade utsläpp ökar. Ökningen av utsläpp står i kontrast med Sveriges nationella såväl som internationella ambitioner och åtaganden.

Totalt ökade de produktionsbaserade utsläppen av växthusgaser från den svenska ekonomin med 1,8 procent under tredje kvartalet 2017 jämfört med samma period 2016. Enligt SCB är det el-, gas- och värmesektorn som står ut och bidrar mest till ökningen av utsläpp. Även gruvnäringen, transportbranschen och den offentliga sektorn ökar sina utsläpp.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Att Sveriges produktionsbaserade utsläpp ökar är oroande. Oroande är också att den offentlig sektorn, vars signalvärde är starkt, ökar sina utsläpp. Den offentliga sektorn kan och borde – givet politikens högt uppställda ambitioner på miljö- och klimatområdet – visa vägen mot minskade utsläpp. Sverige har ambitionen att transportsektorn ska minska sina utsläpp med 70 procent till 2030 och att Sverige som helhet ska ha netto noll utsläpp av växthusgaser år 2045.

Att ekonomin växer, med 2,5 procent under kvartalet, är positivt. Mindre positivt är att utsläppen har ökat, även om inte SCB:s siffror rakt av är jämförbara med Sveriges utsläppsmål. Sverige bör, som utvecklat välfärdsland, framgångsrikt kunna kombinera en växande ekonomi med kraftigt minskande utsläpp. Tidigare har regeringen gjort stort nummer av att Sverige frikopplat ekonomisk tillväxt från utsläpp av växthusgaser. Nu är det upp till bevis. Om vi ska nå våra högt ställda klimatmål och bli världens första fossilfria välfärdsland behöver de totala utsläppen minska med cirka 5-6 procent om året. En minskningstakt på 2 eller 3 procent om året duger alltså inte. Än mindre en ökningstakt på 1,5 procent.

Som vanligt finns också en större bild att ta hänsyn till. I samband med World Economic Forum:s möte i Davos släpptes årsboken Global Risks Report. I rapporten, som sätts samman av experter och beslutsfattare från hela världen, rangordnas risker utifrån sannolikheten (likelihood) att de inträffar och effekterna de för med sig (impact) om det inträffar. Historiskt sett har rapporten dominerats av risker kopplade till det ekonomiska systemet, risken för spridning av massförstörelsevapen och spridning av pandemier. De senaste årens riskrapporter har dock dominerades av risker kopplade till miljö och klimat. Det betyder att de experter och beslutsfattare som ofta tillskrivs den global eliten bryr sig samt uppmärksammar miljö- och klimatfrågor.

World Economic Forum är i gott sällskap. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet är förändringar av jordens klimat det som orsakar störst oro hos oss svenskar. Ungefär hälften av svenska folket är “mycket oroliga” för klimatförändringarna. Även plats två och fyra på topplistan över svenskarnas samhällsoro innehas av miljörelaterade problem,  ökad antibiotikaresistens på plats två och “miljöförstöring” på plats fyra.  Tyvärr är det svenska folkets oro befogad. Under vintern har det rapporterats att forskare tror det är svårt för världen att nå upp till klimatöverenskommelsen från Paris. Målet om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader beskrivs som ”extremt osannolikt”.

Med det som bakgrund – SCB:s senaste kvartalsrapport, rapporten från World Economic Forum, svenska folkets oro samt nya larmrapporter om klimatet – behöver Sverige växla upp sitt klimatarbete. Om Sverige ska göra verklighet av sina ambitiösa klimatmål behöver retoriken i miljö- och klimatfrågor överensstämma med faktiska politiska åtgärder.

Källor: Larmar och gör sig till, SOM-institutet 2017; Global Risks Report 2018, World Economic Forum 2018.