Debatt: Sverige försvårar föräldraskap för funktionsnedsatta

Personer med funktionsnedsättning har, precis som andra, rätt att själva bestämma om de vill ha barn, när och hur många. Reproduktiva rättigheter är mänskliga rättigheter. Alla barn har även rätt till sina föräldrar på lika villkor. Men trots detta möter många blivande eller nuvarande föräldrar med funktionsnedsättning hinder.

Funktionsrätt Sverige och RFSU har nyligen tagit fram en rapport “Föräldrar på (o)lika villkor”, skriven av människorättsjuristen Hanna Gerdes. Hon har samlat verkliga exempel och tankar om föräldraskap från personer med funktionsnedsättning. Resultaten visar bland annat att brist på kunskap om olika funktionsnedsättningar gör att samhället inte sätter in rätt insatser. Samhället är på många sätt inte utformat för personer med funktionsnedsättning som vill bli eller som redan är föräldrar.

Undersökningen visar att många verksamheter såsom förskola, skola, barna- och mödravård utgår från normfungerande föräldrar. Exemplen i studien handlar om allt från föräldrautbildningar och skolutflykter i förskolan och skolan där föräldrar med funktionsnedsättning på grund av bristande tillgänglighet hindras att följa med sitt barn.

Inom mödravården saknas det ofta information om vad det innebär att bli förälder när man har en funktionsnedsättning. Det saknas även praktiskt stöd och anpassning, till exempel avsaknad av gynekologstolar som fungerar för personer med rörelsenedsättning och att det saknas höj- och sänk­bara skötbord på BVC.

Personer vittnar även om att de regelverk som är kopplade till personer med funktionsnedsättning är utformade utifrån ett enpersonsperspektiv, det vill säga att stöd enbart ges till individen. Det gör att det saknas insikt om att barn och föräldrar kan behöva stöd tillsammans för ett fungerande ­familjeliv. Till exempel händer det att ledsagning vid promenad endast beviljas för föräldern, men inte för att föräldern ska kunna ta med sitt barn på promenaden. Barnrättsperspektivet försvinner då, eftersom barnet ska ha rätt till sin förälder på samma villkor som andra men kanske inte kan få föräldrasällskap till skolan.

Ett centralt begrepp i FN:s funktionsrättskonvention är universell utformning. Det innebär att produkter, miljöer, program och tjänster ska utformas på ett sätt som gör att de kan användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning. Universellt utformade produkter och tjänster utesluter dock inte att hjälpmedel till enskilda personer kan behövas.

Ett samhälle som saknar universell utformning och som utgår från föräldrar utan funktionsnedsättning skapar ett strukturellt utanförskap för många familjer. Därför behövs ökad kunskap om föräldraskap och funktionsnedsättning för att kunna arbeta förebyggande med aktiva åtgärder och skapa inkludering för både barn och föräldrar hos barna­vårdscentral, i förskola och skola.

Samhället är inte utformat för personer med funktionsnedsättning som vill bli föräldrar. Brist på kunskap om olika funktionsnedsättningar gör att samhället inte sätter in rätt insatser. RFSU och Funktionsrätt Sverige vill att:

Frågor om föräldraskap och funktionsnedsättning inkluderas i utbildningen av personal inom hälso- och sjukvården som i sin roll möter personer med funktionsnedsättning.

Den universella utformningen ökar inom mödra- och barnhälsovård för att säkerställa ett likvärdigt bemötande för alla.

Att en statlig myndighet, förslagsvis Socialstyrelsen och Myndigheten för delaktighet får i uppdrag att ansvara för kompetenshöjande insatser inom vård och offentlig sektor avseende hjälpmedel kopplat till föräldraskap och funktionsnedsättning.

Att hjälpmedelsutbudet ses över för att säkerställa att tillgången till hjälpmedel utgår från ett personcentrerat förhållningssätt som omfattar alla delar av livet och är jämlik över landet.