Debatt: Tidö måste värna utbildning – och då gäller att höja löner

Företrädare från Moderata studenter, Liberala studenter och Kristdemokratiska studentförbundet skriver i en replik (8/10) på min debatt (2/10) att det är missvisande att ge en bild av att de skulle dela åsikterna i Timbros och Oikos utspel. Det är förstås mycket glädjande. Jag håller dessutom helt med om att dessa tankesmedjor ”ägnar sig åt förslag och utspel som varken tar hänsyn till studenters verklighet eller till utbildningssystemets faktiska problem”. Men studentförbunden skriver samtidigt att de inte är ”principiellt emot förslagen” och ger flera argument för förslagen. 

Ni tar avstånd men håller ändå i stort med.

Vad gäller studieavgifter ges inga närmare beskrivningar på hur de faktiskt skulle kunna förbättra utbildningsväsendet. Antagligen inser studentförbunden hur avskräckande det skulle vara och snarare skulle ge incitament till att inte utbilda sig. Förslaget lär dessutom vara väldigt impopulärt bland studenter. Att införa studieavgifter är som att införa en skatt på utbildning, och det är förvånande att borgerliga företrädare inte har principiella invändningar mot det.

Deras kompetenser är helt nödvändiga för att vår gemensamma välfärd ska fungera. 

Debattörerna lyfter senare problemen med att utbildning inte alltid lönar sig. Det håller jag helt med om, det är ett stort problem som måste åtgärdas och där skulle studieavgifter ytterligare försämra avkastningen på utbildning. Men vilka yrken är det då som inte lönar sig? Tittar man på Sacos senaste livslönerapport, där utbildningars lönsamhet över ett helt yrkesliv undersöks, gäller det tyvärr flera yrken. Förskollärare, bibliotekarie, arbetsterapeut, biomedicinska analytiker och tandhygienist är de yrken som lönar sig minst.

Det som är gemensamt för alla dessa yrken är att de är kvinnodominerade yrken i offentlig sektor. Deras kompetenser är helt nödvändiga för att vår gemensamma välfärd ska fungera. Men ändå innebär deras utbildning en ekonomisk förlust. Och anledningen är helt enkelt för att lönerna är för dåliga. Studielån bidrar, men kan inte kompensera för låga löner.

Att experimentera med studielånen och skriva av lånen riskerar att bli en dålig lösning på ett större problem. Utbildning lönar sig inte inom dessa välfärdsyrken för att lönerna helt enkelt är för låga. En bättre åtgärd är att stärka finansieringen av välfärden och se till att utbildning faktiskt lönar sig i lönekuvertet. Och då politiker är de som ytterst är ansvariga för offentliga sektorns styrning vore det bättre att sikta in sig på högre löner än att i efterhand experimentera i studiemedelssystemet.