Debatt: Soleimani var ingen antiimperialist

Även om det är fel att berömma Trumps beslut att bomba annat land och även om USA överträder internationellt rätt får man inte sopa alla internationella brott mot mänskliga rättigheter i Iran och i Mellanöstern under mattan. Med de hundratusentals som förlorat livet och de miljontals människor som fått lida, tortyr, förföljelser, avrättningar, med den könsapartheid som kvinnor har fått lida under i 40 år under makthungriga ledare som Ayatollah Khameneis, Rouhanis och Soleimani i minnet finns det ingen som helst anledning till att känna någon sorg över att Soleimani avrättats genom en drönarattack på order av USA:s president. Gamla, slitna analyser och föreställningar där man söker framställa Iran som någon sorts anti-imperialistisk kraft måste avfärdas som verklighetsfrånvänd rappakalja.

Iran och Soleimani är anti-amerikansk och anti-väst och inte antiimperialistisk. I november förra året mördade hans elitstyrka Qud 1 500 demonstranter och sårade 7 000, varav en del släpades ut från sjukhusen för förhör och tortyr. Om ni skall sörja denna blodbesudlade man – varför inte då lika bittert sörja IS-ledaren al Baghdadi, som också var anti-väst och som Trump också lät döda. Som människorättsförbrytare spelade de tre i samma division. Morden på Soleimani gav vissa invånare i Mellanöstern en känsla av lättnad för att de äntligen har blivit av med en brutal milisbefälhavare som har lett och organiserat det lidande de utsatts för.

Att inta en verklig anti-krigshållning är att motsätta sig ovannämnda makters aggressiva handlingar och fördöma dem alla och anklaga dem för krigsförbrytelser – oavsett de heter Qassem, Soleimani, Erdogan eller Donald Trump

Det är visserligen mycket viktigt att avslöja USA:s imperialistiska politik och Trumps hänsynslöshet och politiska opportunism, men det är verkligen oförlåtligt att ignorera den islamistiska regimens brutalitet. 

Iran bröt sig visserligen ur USA-imperialismens nätverk 1979. Trots att det iranska samhället genomgick omfattande förändringar förblev det i grunden kapitalistiskt och har samma behov av att ständigt expandera i form av geopolitiskt inflytande och marknader som alla andra kapitalistiska stater. Expansionismen har dock för Irans del tagit sig specifika uttryck – man för och deltar i krig och blandar sig i andra länder och folks angelägenheter som i Syrien, Jemen, Irak samt förtrycker den egna befolkningen. 

Det torde dock vara svårt att förneka de brott som Iran och dess militära ombud har begått under de senaste 40 åren i regionen. Det går inte att bortse från att Iran bistått den syriska regimen med trupper och rådgivning i syfte att bryta ner oppositionens protester och genomföra massmord på civila genom att anlägga bombmattor eller genomföra obarmhärtiga belägringar av syriska städer. Den iranska regimen har också tvingat afghanska flyktingbarn att slåss på Assadregimens sida i Syrien. Iran har skickat militär utrustning och personal till houthierebellerna i Jemen. I Libanon och Gaza stödjer Hizbollah Mot Israel. Man har uppträtt på precis samma sätt som sina ärkefiender Saudiarabien och Förenade Emiraten, vilka har begått omfattande krigsförbrytelser i Jemen. I Irak har den iranska regimen startat Al hasht Al Shaabi – en brutal milis som har begått en rad olika förbrytelser mot irakiska civila. Över 600 civila fredliga demonstranter mördades under sista månaderna 2019. Deras protester gällde bland annat Irans inblandning i Irak.   

Det är alltså knappast förvånande att syrier, som drabbats av traumat att förlora vänner och familj under belägringen av Aleppo och för förödmjukelsen att se bilder av Soleimani marschera genom deras stad (som de kanske aldrig kan återvända till), firar dennes bortgång. Det är inte heller överraskande att irakiska demonstranter, som sett vänner och närstående skjutas ihjäl av Iden iranstödda milisen, nu jublar över morden på två terroristledare.

Samma personer inom vänstern som uttrycker sin oro för utländska interventioner i Mellanöstern, har envist vägrat att erkänna eller har förbisett de iranska interventionerna i Syrien, Jemen och Irak när folket i dessa länder gjort uppror mot korruption, sekterism, fundamentalism, social och ekonomi.

Det finns ett stort behov av att vänstern utvecklar sitt sätt att se på internationell solidaritet och kampen mot imperialismen. Av hävd och tradition ser vänstern USA som den stora, till och med enda, imperialistiska makten i världen. Det finns och har alltid funnits andra. Iran är också en imperialistisk stat. Soleimani var ingen antiimperialistisk folkhjälte utan det iranska folkets fiende.