Debatt. .

2014-10-15 09:53

Skolpolitiken berör oss alla

Valfrihet och ökat marknadstänk som överordnade och oemotsagda principer har resulterat i mer segregation, sämre likvärdighet mellan elever, mindre behovsanpassning, färre som går ut högstadiet med fullgoda betyg och fler som inte klarar skolans kunskapskrav. Nu är det hög tid för en skolpolitik som åter är kunskapsbanande, likvärdig och kompensatorisk, skriver Lina Stenberg,Talla Alkurdi och Reband Raza Runo.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Skolan är förmodligen den samhällsinstitution som berör den största delen av befolkningen allra mest, antingen direkt just nu, i det förflutna eller mer indirekt. Inte konstigt att de flesta av oss därmed har en åsikt om hur skolan bör skötas och hur undervisningen bör vara. Och inte konstigt att utbildningsfrågan hade en sådan central roll i valrörelsen.

Vi diskuterar skolan med vänner, arbetskamrater och bekanta. Intresset är stort. Men vi har också ofta snabba, subjektiva uppfattningar som grund till vilka lösningar vi önskar se.

Mer än en miljon svenskar är just nu skolelever i grund- och gymnasieskolan, ytterligare en halv miljon går i förskolan. Skolan berör dessa barns föräldrar, närmare två miljoner vuxna, liksom 250 000 lärare och ytterligare fler som på annat sätt är yrkesverksamma i eller nära skolan. Ungefär halva landets befolkning har skolan som daglig kontaktyta. Det är ett område som i stor utsträckning berör de flesta av oss.

Trots skolans vikt för oss alla, har den förra regeringen både förenklat och politiserat utbildningspolitiken. Förenklats i bemärkelsen att snabba bedömningar gjorts, ofta utan vetenskapligt stöd, följda av stora genomgripande reformer. Politiserats i bemärkelsen, att det varit ideologiskt snarare än vetenskapligt grundade beslut. Aldrig har så många reformer genomförts på så kort tid inom utbildningspolitiken som under Björklunds ledning. Skollagen har gjorts om, nya betygsystem och lärarlegitmationer har införts för att bara nämna några av alla reformer. Den fria skolan har aldrig varit så reglerad.

Samtidigt har valfrihet och ökat marknadstänk som överordnade och oemotsagda principer resulterat i mer segregation, sämre likvärdighet mellan elever, mindre behovsanpassning, färre som går ut högstadiet med fullgoda betyg och fler som inte klarar skolans kunskapskrav. Och det är inte bara dem som direkt drabbas av segregationen, det minskade stödet eller den bristande likvärdigheten som påverkas negativt. Detta har drabbat oss alla. När det fria skolvalet har tagit över, när kommunala skolor har sålts ut och sålts vidare till riskkapitalister, när elevdemokrati, skolans demokratifostrande roll och principen om lärarnas och skolpersonalens professionalitet har urholkats på bekostnad av ökad kontroll och marknadstänk – ja, då har alla elever och faktiskt hela samhället påverkats av förändringarna i skolan.

Nu står vi inför ett vägskäl, en ny regering har tillträtt med en helt annan plan för framtidens skola. Mindre klasser, mer tilltro till lärare, begränsningar i utförsäljningar av skolor är några ledord.

Vi tror att det finns goda skäl att välkomna den nya utbildningspolitiken som den nya regeringen kommer att driva. Det finns mycket som lovar gott. Men för att inte göra samma misstag som tidigare regeringar behöver det påminnas om vilken viktig roll en aktiv dialog mellan forskning, verksamhet och politiken har för att skolan utvecklas på allra bästa sätt. Så att det som görs baseras mindre på kvalificerade gissningar och antaganden och mer på erfarenheter och vetenskaplig forskning.

Därför har vi tillsammans med Arbetarrörelsens forskarnätverk och ett stort antal skol- och utbildningsforskare tagit fram antologin "Skolan ut ur krisen" utifrån olika perspektiv och med olika inriktningar. Där föreslås hur vi kan komma till bukt med bland annat kunskapskrisen, hur elevdemokratin kan komma åter, hur vi ska komma åt segregationen. För att bara nämna några problem vi står inför idag. För en skolpolitik som åter är kunskapsbanande, likvärdig och kompensatorisk.

Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
Talla Alkurdi, Ordförande S-studenter
Reband Raza Runo, Runö utbildnings- och utvecklingscenter