Debatt: Åkesson, du borde be också muslimer om ursäkt

Det är förstås välkommet att Jimmie Åkesson (SD) i sitt tal i Almedalen nu uttrycker ånger över Sverigedemokraternas nazistiska rötter och ber om ursäkt till svenska judar. Det är ett steg många väntat på i decennier.

Men det väcker också viktiga frågor:

Hur kommer det sig att antisemiter och rasister fortfarande söker sig till SD? Vad säger det om partiets kultur i dag, när högerextremister ser det som ett naturligt hem för sina åsikter?

Sverigedemokraterna har i åratal varit ett polariserande parti som ritat gränser för vem som får räknas som svensk. Judar har länge uteslutits från den gemenskapen, nu välkomnas de plötsligt in. 

Är det ärlig ånger eller en politisk kalkyl?

Och den verkliga frågan:

När tänker Åkesson be om ursäkt till svenska muslimer?

Islam är Sveriges näst största religion. Hundratusentals svenska medborgare är muslimer, poliser, läkare, bussförare, grannar, företagare, föräldrar. De är en del av Sverige. Ändå pekas de ofta ut som ett hot i SD:s retorik. Det är inte saklig religionskritik, det är systematisk stigmatisering av människor.

I åratal har SD:s företrädare målat upp en bild där svenska muslimer ses som ett problem. Det är ett narrativ som göder hat, misstro och splittring. Och det är farligt särskilt i en tid där Sverige står inför allvarliga säkerhetshot och där främmande makter aktivt försöker försvaga vår samhällsgemenskap.

Vill Jimmie Åkesson tala om försoning, om ansvar och om nationell samling då måste det omfatta alla.

Socialdemokraten Per Albin Hansson sa det redan 1928 i sitt folkhemstal:

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.”

Det hemmet är Sverige. Och det är dags att SD slutar behandla svenska muslimer som styvbarn i sitt politiska språk.

Det är dags att erkänna svenska muslimer som en självklar del av vår gemenskap.

Och det är dags att be om ursäkt även till dem.