Debatt: Ska Sverige komma tomhänt till klimattoppmötet i Paris?

Inför valet kallade nuvarande klimat- och miljöminister Åsa Romson alliansens klimatpolitik för ”ett skämt”. När den rödgröna regeringen nu för första gången lägger en statsbudget som går igenom är det alltså läge att visa upp något betydligt mer ambitiöst – som ger Sverige ett globalt klimatledarskap. Så här går det till, i fem punkter!

1. Mål. Politiker bör sätta upp konkreta, ambitiösa men nåbara mål, sen får utredningar fundera på hur målen kan nås och tjänstemän se till att det sker. På klimatområdet har regeringen tillsatt en utredning som ska föreslå ett mål – trots att det är en solklar politisk bedömning, vi bör ha ”Europas lägsta klimatpåverkan” på samma sätt som ”Europas lägsta arbetslöshet”. Om regeringen inte i budgetpropositionen lägger fram ett klimatmål för 2030, kombinerat med ett förtydligande av vad som gäller för 2020, så kommer Sverige tomhänta till Paris. ”We have what we in Sweden call en utredning” är knappast vad Romson tänkt sig som budskap i klimatförhandlingarna.

2. Spjutspets. Ett brett duttande i klimatfrågan gör alla lagom nöjda – klassisk socialdemokratisk politik. Men för att verkligen göra skillnad på klimatområdet bör regeringen satsa på ett fåtal pilotkommuner och ledarlän med det Lokala klimatomställningsprogrammet, Hållbara städer och andra incitament de planerar. I finansieringen och uppdraget bör ligga att fungera som kunskapsnod och spridningscenter för ny teknik och påskyndad omställning.

3. Transportfokus. Transporterna är Sveriges största utsläppssektor, där utsläppen dessutom fortsatt växer, och som inte regleras av EU:s utsläppshandel ETS. Därtill står sju av åtta riksdagspartier bakom målet om en fossilbränsleoberoende fordonsflotta. Det är världens mest långtgående, ambitiösa mål eftersom det inte bara handlar om nya bilar utan om att hela fordonsflottan ska ställas om. Detta mål bör ges högsta prioritet, 2030 som slutår för det fossila bör beslutas snarast och konkreta budgetförslag för Bilen (fordonen), Bränslet (drivmedlen) och Beteendet (resorna och distansarbetet) tas fram.

4. Förnybart. Regeringen föreslår skattehöjningar på 40 respektive 44 öre litern för fossil bensin och diesel, samtidigt som finansdepartementet föreslår att biodiesel blir drygt 60 öre dyrare och etanol E85 över en krona dyrare per liter. Detta strider solklart mot ”förorenaren betalar”-principen som Sverige, EU och FN enats om, och slår undan benen för en omställning från fossilt till förnybart. Här måste de rödgröna skyndsamt tänka om för att inte bli den första regeringen i Sveriges moderna historia som minskar andelen förnybart i transportsektorn.

5. Långsiktigt. Grunden för allt klimatledarskap är ett långsiktigt handslag över blockgränserna. Det gäller Danmarks världsledande satsning på vindkraft, Tysklands Energiewende, Norges elbilsunder, och bör vara ”Samarbetsregeringens” ledord. Såväl Centerpartiet som Vänsterpartiet har en offensivare klimatpolitik än regeringen, Folkpartiet har övergett sin ensidiga kärnkraftsfixering och ”Miljöpolitik för moderater” är på väg att bli mer än en bra boktitel – kort sagt så finns den bästa grunden för ett brett handslag just i klimatfrågan. Utnyttja det, regeringen!

Budgetpropositionen är långt mer än en budget. Den är det främsta tecknet på vad regeringen faktiskt vill. Menar de allvar med att Sverige ska ta klimatledarskap, så är det upp till bevis nu. Eller var det bara ett skämt?