Debatt: Sex timmars arbetsdag och sex veckors semester

Arbetarrörelsens kris! Hur många gånger har vi inte hört det? Båda från höger och vänster. Hur många gånger har vi socialister inte upplevt det? Många gånger måste jag hävda, det med hänsyn till de senaste valen och hur arbetarrörelsens partier gjort katastrofala val. I tider av en ideologisk kris, och brist på politiska konflikter har arbetarrörelsen lämnat materialismen och ägnat sig åt en debatt mellan identitetspolitik OCH klasskamp. En debatt som ingen riktigt tjänar på! Jag undrar vem som följer debatten utöver de insatta på sociala medier. Jag undrar hur det förbättrar livet för människor som sliter ut sina kroppar och kämpar för att få livet att gå ihop?

Å ena sidan har vi borgerligheten. När de inom högern pratar om arbetarrörelsens kris, påstår de givetvis att den parlamentariska grenen (S och V) har stagnerat i ”gamla” ideologiska banor, som känns irrelevanta idag. Högern understryker att arbetarrörelsen måste acceptera privatiseringar och avregleringar eftersom de är moderna. Här har högern kidnappat ord som modernitet och utveckling, från arbetarrörelsen. Därefter framställer högern sig själv som modern, relevant, därav namnet ”nya moderater” och ”Den nya välfärden”.

Arbetarrörelsen har inte bara förlorat den debatten till högern, arbetarrörelsen har även förlorat begrepp som ”frihet” till högern. Men å andra sidan, när socialister pratar om arbetarrörelsens kris, brukar en del tyvärr längta tillbaka till gamla segrar som antingen har tunnats ut eller nedmonterats ordentligt efter decennier av en medveten nyliberal nedskärningarspolitik. Vägen för arbetarrörelsen är varken att ta upp gamla segrar, som kan kännas irrelevanta för de nya generationerna, eller att vandra högerut. Karl Marx skrev ”1800-talets sociala revolution kan inte hämta sin poesi ur det förgångna utan endast ur framtiden”. Arbetarrörelsen måste hämta sin inspiration från framtiden. Det räcker självklart inte med att återerövra språket och problemformuleringen. Arbetarrörelsen får inte prata svävande utan att konkretisera språket med faktiska reformer som gör skillnad. Här är några förslag som arbetarrörelsen bör strida för:

Sex och sex. Sex timmars arbetsdag och sex veckors semester. Reformen kommer att vara den största frihetsreformen i Sveriges moderna historia. Vi spenderar allt mera tid på jobbet, allt fler jobbar övertid. Sex timmars arbetsdag och sex veckors semester är en frihetsreform, från lönearbete, om än tillfälligt, och frihetsformen att ägna sig åt något annat än bara just jobbet. T ex kultur (biobesök, teater, eller bokcirkel), eller demokrati (att sätta sig in i samhällsdebatten). Det farligaste borgerligheten vet, är en medveten och insatt massa. Dock ska dessa villkor inte dikteras uppifrån. Det ska organiseras genom föreningar. Arbetarrörelsen har inte reformerat arbetstiden på flera decennier. Därför är det dags för att ta klivet in i moderniteten. Sex timmars arbetsdag är redan en verklighet på många arbetsplatser i landet. Därför ska sex timmars arbetsdag och sex veckors semester gälla för både kommunala och privata verksamheter.

Den fria rörligheten är ett ständigt återkommande ämne. Det återkommer särskilt när det handlar om tiggande romer. Liberalerna har lagt beslag på begreppet ”fri rörlighet”, de syftar givetvis på de privilegierades frihet att röra sig transnationellt i Europa, samtidigt som de borgerliga partierna inte bara försämrar kollektivtrafiken inom landets gränser, utan även vill göra det dyrare att åka kollektivtrafik. Det innebär naturligtvis att segregeringen cementeras. Journalisten Fredrik Edin skrev såhär på sin blogg:

”Rörlighet är en tydlig klassmarkör. Kan du förflytta dig obehindrat eller är du bunden till en plats? Zygmunt Bauman menar att de privilegierade lever ”i tiden”, oberörda av rummets fysiska begränsningar, medan de andra lever ”i rummet”, där tiden är tom och ingenting någonsin händer”. Lösningen stavas helt enkelt avgiftsfri kollektivtrafik.

Nu tar vi fighten. Låt oss ta det stora klivet in i framtiden, där friheten i och makten över vardagen garanteras.