Debatt: Se de strukturer som får folk att fly landsbygden

Nyligen publicerades en forskningsstudie från sociologiska institutionen vid Linköpings universitet. Studien konstaterar att personer som lämnar landsbygden för storstaden i genomsnitt har en högre utbildningsnivå och högre IQ än personer som väljer att stanna kvar.

Som sociologer med fokus på landsbygd, urbanisering och centralisering motsätter vi oss studiens problemformulering och menar att den ger en missvisande bild av problematiken med landsbygdens urholkning, samtidigt som den befäster stereotypa föreställningar om landsbygdsbor. Att det råder brist på arbetstillfällen och även möjligheter att vidareutbilda sig på landsbygd och i mindre städer är ingen nyhet, inte heller är det en nyhet att människor väljer att lämna landsbygden till förmån för staden av just dessa anledningar.

De mönster som studien pekar ut, följer av en lång historia av exploatering och en politik där staden och dess behov prioriterats framför landsbygden.

Genom att produktion och utvinning av naturresurser återfinns på landsbygd (i huvudsak i norra Sverige) men den ekonomiska vinsten tas ut där företagen har sina huvudkontor, utarmas landsbygden medan städerna frodas.

Ett exempel är statliga Vattenfall med huvudkontor i Solna utanför Stockholm vars energiproduktion i huvudsak återfinns på norrländsk landsbygd. I vissa andra länder ser det annorlunda ut. Ett nära exempel är Norge, där intäkterna från produktion och utvinning till stor del fördelas tillbaka till de platser där exploateringen sker.

De senaste decennierna har vi dessutom sett en ökad centralisering och nedmontering av välfärdstjänster på mindre orter. Flera vårdenheter i mindre städer har fått stänga, nu senast BB Sollefteå, vilket följts av stora protester både lokalt och nationellt.

Vid sidan av dessa materiella och mätbara aspekter spelar också kulturella, mer abstrakta och känslomässiga aspekter roll för människors bild av landsbygden som en plats att leva och bo på. Ta till exempel filmer som Jägarna, Pistvakt och SVT:s humor­serie Leif och Billy, där landsbygdsbor porträtteras som naiva och obildade – en negativ motpol till den moderna innovativa storstadsbon. Att växa upp på en plats som framställs som outvecklad och utdöende – en plats som människor lämnar och som steg för steg monteras ner – påverkar självfallet människor i deras val av bostadsort.

Vi vill också göra en poäng av de problem som finns med att rakt av likställa begåvning med IQ, något som främjar en uppfattning där kunskapsarbetare får förkroppsliga intelligens och kompetens. I detta resonemang döljs andra former av begåvning såsom konstnärlig färdighet, emotionell begåvning och hantverksskicklighet. Detta osynliggör och förringar dessutom de traditionella arbetaryrken som byggt upp, bär upp och är den yttersta förutsättningen för vårt samhälle.

Slutligen vill vi lyfta frågan om storstadens ideal om hög produktion och effektivitet verkligen är eftersträvansvärt givet de utmaningar hela vårt samhälle står inför? Vi möts dagligen av rapporter om såväl ökad utbrändhet, stress och psykisk ohälsa, som miljöförstöring och ett akut behov av att ställa om.

I stället för att idealisera staden och det den kommit att symbolisera, bör vi fokusera på att hitta alternativ som främjar ekologisk, kulturell och social balans.