Debatt: Så skapas papperslösa

Jag ansåg mig vara ganska välinformerad om mitt samhälle, men uppenbarligen har jag mycket att lära, bland annat när det gäller hur vi bemöter de mest utsatta. Jag har ett skrivaruppdrag som ledde till ett möte med en vänlig man i femtioårsåldern från en tidigare sovjetrepublik, jag kallar honom B. Det blev en smärtsam ögonöppnare.

Han bär på en gigantisk ryggsäck, en axelväska som hänger på magen och en kasse burkar. Ryggsäcken innehåller allt av värde, till exempel en sovsäck som står emot vinterkyla, alla hans kontanter, en gammal laptop och mycket annat som får ryggsäcken att svälla.

Jag får förtroendet att följa med till tältet som sedan fyra år står uppställt i ett litet skogsparti omgivet av stora vägar. B berättar att han sökte asyl vid början av 2000-talet. Fick avslag två gånger och utvisades. B reste till hemlandet som efter att ha burat in honom några månader prompt återsände honom till Sverige. 

2018 upphörde hans kontakter med Migrationsverket. Hans utvisningsbeslut hade vunnit laga kraft, men han kunde inte utvisas till något land. 

Sedan dess är han papperslös, hemlös och statslös.

UNHCR beräknar att det finns cirka 30 000 statslösa i Sverige. Det stora flertalet har permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd, vilket innebär att de har rätt att arbeta eller studera och rätten till ekonomisk trygghet gäller även dem. UNHCR har satt upp målet att statslöshet ska vara avskaffad till 2024, något som Sverige, enligt justitieminister Morgan Johansson, är positivt inställt till förutsatt att också andra länder gör detsamma.

Bland de statslösa finns också personer i B:s belägenhet. De kan sannolikt inte räknas i tusental, Migrationsverket saknar statistik. Men de finns här, mitt ibland oss. De lever i ett limbotillstånd som inte har något slutdatum.

• Många vill återvända till landet som de betraktar som sitt hemland, men det är omöjligt. Deras medborgarskap erkänns inte.

• De är papperslösa, det enda papper B har som visar att han troligtvis finns och heter det han uppger är ett kuvert från Region Stockholm med hans namn och ett referensnummer med oklar innebörd. Papperslösa har per definition inga id-handlingar.

• De lever helt utanför alla trygghetssystem och kan inte räkna med någon form av hjälp från det allmänna, detta sedan rätten till bistånd för dem som fått utvisningsbeslut togs bort 2016. Dock har de rätt till sjukvård som inte kan anstå.

• De kan inte ha ett bankkonto.

• De kan bara arbeta mot svart ersättning i kontanter.

• De är ofta hemlösa.

Skulle man då inte kunna tänka sig att personer i B:s situation beviljas uppehållstillstånd för att senare kunna ansöka om medborgarskap? Frågan regleras i utlänningslagens 12:e kapitel. Där står faktiskt att Migrationsverket får bevilja uppehållstillstånd om det finns hinder mot att genomföra en utvisning.

B:s situation borde alltså innebära att han kan beviljas uppehållstillstånd, det finns ju hinder mot att utvisa honom. Finge han uppehållstillstånd skulle livet radikalt förbättras med möjlighet till arbete, bostad och trygghet.

Men det finns en hake. Enligt Migrationsverkets tillämpning av lagen måste B aktivt visa att han medverkar till sin egen utvisning. Det kan man ju tycka att han har gjort genom att resa till sitt forna hemland och där blivit fängslad för att senare återsändas till Sverige.

Men enligt Migrationsverkets är detta inte tillräckligt. Man misstänker att B inte medverkat fullt ut för att möjliggöra sin utvisning och att hans innersta önskan är att stanna, hans ansökan om asyl tas som uttryck för detta. 

Alltså, i korta drag: B söker asyl, utvisas och reser till hemlandet. Återförvisas till Sverige. Det föreligger alltså så kallat verkställighetshinder som enligt lagens bokstav ger Migrationsverket rätt att bevilja uppehållstillstånd. Men det kan han inte få eftersom han har sökt asyl som tas som ett uttryck för att hans innersta önskan är att leva i Sverige. 

Regeringen tillsatte en utredning, den så kallade Limboutredningen, som 2017 föreslog att utlänningslagen skulle förtydligas så att verkställighetshinder verkligen leder till uppehållstillstånd.

Frivilligorganisationer lämnade positiva remissvar – och inget hände. 

Vi har ett allvarligt juridiskt problem när myndigheter ger sig själva rätten att tillämpa lagar på ett sätt som uppenbarligen går emot lagstiftarnas, alltså riksdagens, intentioner. Vi har sett det länge när det gäller LSS-lagen där Försäkringskassan tolkar domar på ett sätt som urholkat rätten till personlig assistans och vi ser det också här. Riksdagen hade en gång intention att ge de icke utvisningsbara möjlighet till uppehållstillstånd och skrev in det i utlänningslagen – bara för att åse hur Migrationsverket rundar paragraferna.

Jag frågar B hur han ser på sin framtid och han svarar märkligt obekymrat att den ligger i Guds händer.