Debatt: Studenter tvingas bära en tyst och tung börda

Situationen är inte bara ohållbar – den är ovärdig vårt land. Därför behövs en politik som säkerställer att studenter har möjlighet till ett värdigt liv. Att vara student idag innebär ofta att leva med ständig oro för om pengarna ska räcka månaden ut. En av fyra studenter uppger att de skäms över sin ekonomi och det är tyvärr inte svårt att förstå varför. Priserna för mat, boende och el har rusat i höjden, samtidigt som studiemedlet är kvar på en nivå som inte speglar verkligheten. Budgeten går helt enkelt inte ihop.

I den här utvecklingen riskerar utbildning att förvandlas till en klassfråga, där det är plånboken som avgör vem som har råd att plugga vidare. När studentlivet kräver att föräldrar swishar för hyran eller veckans matinköp, då är utbildning inte längre en väg ut ur klass utan ett bevis på att den består.

Konsekvensen av detta är att fler studenter jobbar extra för att få vardagen att gå ihop, men priset är högt. Sömnbrist, stress och försämrade studieresultat har blivit vardag. Man talar därför mycket om psykisk ohälsa bland studenter, men sällan att den bottnar i ekonomisk stress och skam.

När man måste välja mellan att betala elräkningen eller köpa mat, då är det inte längre ett studentliv – det är fattigdom.

Den ekonomiska skammen genomsyrar många studenters vardag – när de går hem med tunga steg från föreläsningen för att slippa biljettkostnaden för bussen eller tvingas tacka nej till sociala aktiviteter för att man inte har råd. Det är en tyst börda, som förminskar både livskvalitet och självkänsla. Och en sak ska vara tydlig, när man måste välja mellan att betala elräkningen eller köpa mat, då är det inte längre ett studentliv – det är fattigdom.

Sverige kan inte acceptera att unga som vill studera systematiskt hålls tillbaka. Det nuvarande studiemedlet räcker inte. Punkt. Utbildning beskrivs ofta som en investering i framtiden, men nu är det dags att investera i studenterna.

Det gläder mig därför att Socialdemokraterna på sin partikongress beslutade att driva frågan om höjt studiemedel och att satsa på fler bostäder till rimliga priser. Ett beslut som ger mig hopp om att allt färre studenter slipper känna skam över sin ekonomi, lägga halva CSN på hyran och kan äntligen flytta hemifrån.

Vår generation behöver ett tydligt besked om att vi har rätt till trygghet, till framtidstro och till möjligheten att lyckas. Utbildning får aldrig riskera att bli en lyxvara. Det är dags att ge Sveriges studenter samma rätt som alla andra – rätten att leva ett värdigt liv, inte bara överleva.