Debatt: Nej, du behöver inte skita i ditt fackförbund

Mänskliga fri- och rättigheter, tillgång till humanitär hjälp och ett liv i fred borde vara självklart för alla. Det är horribelt att se hur lätt folkrätten väger idag. Människor i akut nöd attackeras och förvägras systematiskt medicin och mat. Det är helt oacceptabelt.

Sverige har som nation erkänt staten Palestina. Sverige har dessutom skrivit under en rad internationella överenskommelser – bland annat Genèvekonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – som ska värna grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.  Det är den svenska regeringens plikt att hedra dessa internationella överenskommelser genom att aktivt verka för ett omedelbart eldupphör, humanitärt stöd och varaktig fred. Allt annat är ett monumentalt humanitärt svek som bidrar både till akut mänskligt lidande och till att destabilisera folkrätten i hela världen. 

Diks internationella arbete sker idag framför allt via Saco och Union to union. Genom Saco är förbundet också en del av Ituc (International trade union confederation). På dessa sätt kan vi visa solidaritet och ge stöd till fackliga kolleger som lever och verkar under svåra omständigheter runt om i världen. Dik är också en del av Fackligt center för papperslösa. Det finns dock ett behov och en uttalad vilja att göra mer. Ord – oavsett om de stöttar eller fördömer – är trots allt bara ord. Dik vill göra något mer konkret, handfast och långsiktigt. 

Därför har förbundet inlett ett arbete med att starta en solidaritetsfond. Syftet med fonden är att förbundet mer direkt ska kunna hjälpa både fackliga och de yrkesgrupper som Dik organiserar i andra länder, men också vid behov kunna bidra till rent humanitära insatser. Målet är att lägga grunden för solidaritetsfonden redan i år.

Nyligen antog Diks förbundsstyrelse en policy för stöduttalanden och fördömanden. Bakgrunden är att Dik – precis som många andra organisationer – tidvis får många krav på att stötta eller fördöma olika saker som ligger mer eller mindre långt bort från förbundets fackliga uppdrag och mandat. Det kan handla om allt från bostadspolitik till kärnkraft och – som ursprunget till denna text – den humanitära katastrofen i Gaza.

Det tycks inte finnas någon bortre gräns för vad människor kan göra mot varandra och det berör oss alla djupt.

Policyns syfte är inte att hindra Dik från att ta ställning. Tvärtom. Dik tar löpande ställning i en mängd frågor som på olika sätt påverkar de vi organiserar och de sektorer de verkar inom. Syftet med policyn är att försäkra att de uttalanden som Dik gör är väl förankrade i stadgar, åsiktsprogram och det fackliga mandat vi har från medlemmarna, och den ger stöd i frågan om vad, när och hur förbundet uttalar sig. Det gör DIK:s röst starkare.

Med detta sagt, så är det sannerligen en ynnest att som fackförbund ha så engagerade medlemmar, även om det ibland väcker en djup känsla av otillräcklighet inför världens till synes bottenlösa orättvisor. Det tycks inte finnas någon bortre gräns för vad människor kan göra mot varandra och det berör oss alla djupt både som medmänniskor och förtroendevalda. 

Tyvärr kan ingen enskild organisation kanalisera allt engagemang i alla frågor. Det är därför det är så viktigt att värna bredden i det svenska civilsamhället. Medan Dik och andra fackförbund kanaliserar det fackliga engagemanget med allt vad det innebär – nationellt och internationellt – så finns det många andra organisationer som kanaliserar andra typer av engagemang. Ganska ofta överlappar och stöttar vi varandra, till exempel i grundläggande demokratiska frågor som mänskliga fri- och rättigheter. Det är det som gör civilsamhället så fantastiskt. Ingen kan göra allt, men tillsammans är vi trots alla våra enskilda ofullkomligheter en verklig kraft att räkna med.