Debatt: Kommer S göra något åt den urspårade migrationspolitiken?

Vid Socialdemokraternas kongress i maj demonstrerade många organisationer och grupper utanför kongresslokalen i Göteborg. Förhoppningen var att socialdemokraternas förslag till migrationspolitik skulle bli mer mänsklig än den Tidöpartierna delvis redan har infört. Vi blir osäkra på om det stora partiet verkligen vill ändra på de åtgärder som Tidöpartierna inför.

Självklara rättsprinciper som gäller i vårt land tycks inte gälla inom migrationspolitiken, eftersom märkliga beslut fattas i riksdagen. Vi nämner två frågor kopplade till Tidöpartiernas migrationspolitik – som en kommande annan regering måste ta itu med.  

Lag och tagna beslut ska gälla

Den ena frågan gäller den moraliskt/etiskt viktiga lagprincipen att man inte fattar beslut med retroaktiv verkan. Man ska inte först lova en rättighet för att senare säga att den inte gäller, särskilt om den påverkar enskilda personer. EU-rätten menar att rättssäkerhet, förutsebarhet och respekt för grundläggande rättigheter står i konflikt med retroaktiva åtgärder.

Inom migrationsområdet fanns något som kallades ”spårbyte” fram till den 1 april 2025. Det innebar att om man fick avslag på sin asylansökan men kunnat arbeta under asylprocessen fick man sin ansökan om uppehållstillstånd prövad på grund av arbete istället och då utan att behöva lämna EU. Så har minst 4 700 duktiga, ofta välutbildade, människor försörjt sig och gjort rätt för sig precis som många andra migranter under åren i Sverige. Detta i tron att deras tillfälliga uppehållstillstånd skulle förnyas och senare omvandlas till ett permanent uppehållstillstånd och ge möjlighet till ett svenskt medborgarskap.

Nu gäller inte detta längre, drömmar har blivit mardrömmar. Möjligheten till spårbyte upphörde över en natt, både framåt och bakåt i tiden. Minst 4 700 personer tvingas återvända till sina forna hemländer, vilket knappast är möjligt. De som påbörjat spårbytet före april i år, menar vi, måste ha rätt att fullfölja detta på det sätt som de var lovade enligt beslut 2008 och 2016/17.

Att tvinga personer ut ur landet, som redan arbetar och försörjer sig, är inte humant eller ekonomiskt försvarbart. Sverige förlorar dessutom kvalificerad arbetskraft inom bristyrken. Redan har äldreomsorgen drabbats när en stor andel av personalen utvisas. Deras arbetsgivare måste tydligt säga ifrån. Det är en skam för rättsstaten att inte ha skapat övergångsregler för dessa personer. Regeringen har agerat bedrägligt och lögnaktigt.

Vandel

Den andra frågan gäller begreppet vandel. En sådan bedömning avses att införas i utlänningslagen enligt förslag i vandelsutredningen. Migrationsverket ska göra en ”samlad bedömning” av den asylsökandes vandel. Vad det handlar om är väldigt oklart. Man säger att ”en lista med vad bristande vandel innebär inte kommer att införas i lagtexten. Det blir istället upp till migrationsdomstolarna att bedöma.” 

Med våra personliga erfarenheter om hur varierande olika handläggare och nämnder bedömer migrationsärenden, blir vi vettskrämda. Dessa personer ska, utan att ha någon lagtext att luta sig emot, bedöma en persons vandel. Migrationsminister Johan Forsells definition, att ”man ska vara skötsam, anstränga sig och göra sitt bästa”, är bara bluddrig. En vandelsbedömning blir ett sluttande plan och vandel kan förvandlas till precis vad som helst.

En viktig förutsättning när det gäller en lagstiftning är laglighetskravet, det vill säga att lagen måste vara så tydlig att man vet vad som gäller. Om man inte på förhand kan förstå vad man får göra och inte göra, är man i princip rättslös. Om vandelsprövningen ska införas måste det tydliggöras i lag vad det handlar om.

Även andra migrationsfrågor diskuterades utanför kongresslokalen och ibland var det mycket givande samtal och främst med de yngre delegaterna, vilket gav en liten strimma av hopp ändå, men hos de äldre delegaterna lyste strimman med sin frånvaro. 

Vandelsutredningen måste skrotas och ett avslut på spårbytet får inte gälla retroaktivt, eller hur socialdemokrater?