Debatt: Så kan vi skydda demokratin mot det auktoritära sönderfallet

I en tid då demokratin utmanas har många av dess försvarare reagerat genom att instinktivt ställa sig bakom status quo. I Österrike, Frankrike och Portugal har etablerade partier förstärkt sina spärrlinjer i ett försök att hålla extrema partier borta från makten. I Tyskland har Författningsskyddet nyligen klassat Alternative für Deutschland (AFD) som högerextremt, vilket öppnar för möjligheten att helt förbjuda partiet. Och i USA pågår nu ett brett försvar som svar på Donald Trumps försök att försvaga institutionerna och göra dem till sina redskap.

Experter som Timothy Snyder har länge påpekat att vägen mot autokrati ofta börjar med att allmänheten förlorar förtroendet för just de institutioner som är till för att skydda dem. Mekanismer som skapats för att skydda det demokratiska systemet kapas av extrema krafter och omvandlas till verktyg för politisk vinning.  

Hur försvarar vi på ett realistiskt sätt institutioner och system som inte längre har folkets förtroende? Svaret ligger inte i ett blint försvar av status quo, utan i en radikal omprövning av hur institutionerna kan fungera.

Den mest radikala reformen skulle innebära att vi omprövar den traditionella modellen med en person, en röst. 

Vi måste omforma våra institutioner så att de blir motståndskraftiga, inkluderande och kloka – kapabla att stå emot manipulation och förfall. För att nå dit bör vi titta närmare på fem centrala reformer av våra politiska processer.

Den mest radikala reformen skulle innebära att vi omprövar den traditionella modellen med en person, en röst. Detta system, även om det är grundläggande, är mycket sårbart för snedvridande effekter av desinformation, polarisering och slagordsdriven politik. Det står också i konflikt med de mer sofistikerade erfarenheter och förväntningar som präglar medborgare i det 21:a århundradet. 

Att införa alternativa röstningssystem som tillåter mer nyanserade sätt att uttrycka åsikter kan vara en del av lösningen. Kvadratisk röstning till exempel, låter väljarna fördela rösträttspoäng mellan olika alternativ med ökande viktning. Det har redan använts framgångsrikt i Gramado, en liten stad i södra Brasilien.

Den andra reformen skulle vara att införa nya mekanismer som gör att våra system kan fokusera på specifika frågor. Det ger möjligheter att fokusera på verkliga lösningar och ge människor verkligt inflytande över lagstiftningen. Medborgargrupper med faktisk lagstiftande makt – som Emmanuel Macron framgångsrikt använde 2020 för att forma klimatpolitiken – eller roterande medborgarpaneler skulle ge väljarna möjlighet att engagera sig i viktiga nationella eller politiska frågor.  

En tredje lösning kan ligga i ett bredare införande av folkomröstningar. Visserligen har några av de mest uppmärksammade exemplen – som Brexit och Skottlands självständighetsomröstning i Storbritannien – varit splittrande, men det finns många andra exempel som visar hur dessa metoder har gynnat samhället. I länder som Schweiz, Taiwan och Uruguay har de bidragit till att forma politik och öka transparensen.  

Att öppna upp dessa forum i digital form, och till och med över nationsgränser, skulle kunna bidra till framsteg i frågor som klimatförändringar och dataskydd. Även om de kanske inte är bindande kan denna form av demokratiskt deltagande ha stor moralisk tyngd, och sätta press på regeringar och företag att lyssna på den globala opinionen och bidra till att bygga ett mer sammanhållet och demokratiskt globalt samhälle.

Den fjärde reformen är viktad rådgivande omröstning. Den används för att undersöka kontroversiella frågor, som hur socialpolitik påverkar romer i Bulgarien, där ett slumpmässigt urval av medborgare deltar i ledda diskussioner får tillgång till expertutlåtanden och debatterar olika perspektiv. Deras röster fungerar som en ”kunskapsreferens” som ger vägledning till den bredare väljarkåren. 

Från att se människor som passiva mottagare av politik till att se dem som aktiva medskapare. 

Och det finns tidigare exempel som visar på att denna metod är effektiv. Mellan 2016 och 2017 tog en medborgargrupp med 99 medlemmar i Irland med överväldigande majoritet ställning för att avskaffa abortbegränsningarna. Detta bröt en långvarig politisk återvändsgränd i frågan – och resultatet av folkomröstningen 2018 stödde gruppens rekommendationer. 

Slutligen behöver vi säkerställa att vi har en välinformerad väljarkår. I en värld där nyhetskonsumtionen styrs av algoritmer måste vi göra ett omvälvande skifte: från att se människor som passiva mottagare av politik till att se dem som aktiva medskapare. Moderna verktyg – som immersion, interaktivitet och spelifiering – kan hjälpa till att tränga igenom desinformation och engagera medborgare från skolbarn till pensionärer i att lära sig om demokratiska principer, kritiskt tänkande och mediekunskap. 

Föreställ dig en virtuell verklighet som tar användare genom historiska demokratiska kriser, eller mobilspel som lär spelare hur propaganda fungerar. Genom att använda interaktiva simuleringar kan medborgare få möjlighet att ”driva” en regering och därigenom uppleva de kompromisser och komplexiteter som finns i politiska beslut.

Att föra medborgarna närmare våra demokratiska processer kan bidra till att motverka de krafter som hotar dess existens. Om vi anpassar våra institutioner för att möta samtidens utmaningar kan vi inte bara överleva denna kris utan även blomstra på andra sidan. Demokrater överallt måste undvika att försvara status quo och att agera som väktare av förfallande institutioner. Det är dags att bli arkitekter för något starkare, smartare och mer inkluderande.