Debatt. .

2021-09-27 11:27
Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Renovräkningar bidrar till ökad segregation

Det är hyresgästerna som får betala för lyxupprustningarna i form av kraftigt höjda hyror. Renovräkningarna gynnar fastighetsbolagen och spär på segregationen i de svenska städerna, menar bostadsforskaren Dominika V Polanska och författaren Håkan Axén.

Renovräkningar, det vill säga omfattande renoveringar som leder till höga hyreshöjningar och tvingar de boende att flytta, har på senare år fått mycket medial uppmärksamhet. Även den svenska forskningen har satt dessa under lupp. Stora delar av det svenska hyresbeståndet har nämligen gått igenom en omfattande upprustning under det senaste årtiondet. Renoverandet har gått i rasande fart och blivit en erfarenhet som många hyresgäster i Sverige kommit att dela. Trä- och Möbelföretagen beräknade 2019 att endast 155 000 lägenheter återstår att renovera, medan Industrifakta för tio år sedan beräknade att det var 700 000 lägenheter byggda på 60- och 70-talet som skulle renoveras. Värt att nämna är att hyreshöjningen i de hyresrätter som hittills renoverats i snitt legat på 37 procent, men det kan bli höjningar på en bra bit över 100 procent.

Hur har detta varit möjligt? Här kommer praxis i hyresnämnden och hovrätten in i bilden. Hyresnämnden är den instans där tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster avgörs, och det är dit en hyresvärd som vill göra standard-höjande åtgärder vänder sig om hyresgästerna inte godkänner den planerade renoveringen. Det är där tillstånd ges, och hyresvärdarna vet att de oftast får detta tillstånd.

Medias sammanställningar av hyresnämndens beslut visar att få ärenden leder till vinst för hyresgästerna (Aftonbladet 2017; Hem & Hyra 2016, 2021; Sundvalls tidning 2017). En sammanställning som gjordes av Nyhetsbyrån Siren, rörande ärenden under perioden 2006–2016 i kategorierna förbättrings- och ändringsarbeten vid åtta hyresnämnder, visar att det är väldigt sällan som hyresgäster får rätt. I snitt handlar det om 2 procent av alla fall. I vår undersökning hittade vi liknande resultat, Stockholms hyresnämnd har under årtiondet 2010–2020 beslutat om bifall i över 86 procent av fallen och gett avslag till i snitt 5 procent av dessa. Hyresnämndens rättspraxis har fått fortgå relativt ostört i några årtionden, samtidigt som hyresrätter med låga hyror successivt försvunnit ur beståndet.

Vi slår i vår kommande bok ”Den orättvisa rättvisan” (Verbal förlag) fast att hyreshöjningar, som dessa renoveringar genererat, är djupt problematiska ur flera synvinklar. Problemet har uppmärksammats i lagstiftningen som vid flera tillfällen försökt stärka hyresgästers ställning mot alltför höga boendekostnader, eftersom det har varit tydligt att de hyresgäster som har de lägsta inkomsterna måste flytta i situationer där hyran höjts kraftigt. Bo-verket har rapporterat att dessa flyttmönster bidrar till att fördjupa segregationen i svenska städer. I vår undersökning pekar vi också på att hyres-nämnden ganska ensidigt tar fastighetsägarnas ekonomi i beaktning när den godkänner renoveringar. I dessa fall hjälper det föga att hyresgästerna har ett starkt besittningsskydd, att deras hyra i de allra flesta fall är förhandlad, eller att hyran kan trappas in, när hyreshöjningarna leder till att människor inte har råd att bo kvar.

Även Riksrevisionen har påpekat problemet med att ”över-renovera”, det vill säga att renovera för mycket för att sedan rättfärdiga en ordentlig höjning av hyrorna. Det är med andra ord hyresgästerna som får betala för lyxupprustningarna i form av kraftigt höjda hyror. Lagstiftningen har återkommande ändrats för att råda bot på problemet, men praxis eller tolkningen och tilllämpningen av lagen verkar inte ha ändrats särskilt mycket. Inom fastighetsbranschen fortsätter upprustningarna och alltfler standardhöjande åtgärder läggs till. Personer med låg inkomst tvingas flytta eller förlita sig på bostadsbidrag eller ekonomiskt bistånd, en utveckling som inte kan betecknas som särskilt socialt hållbar.

Så varför ignorerar då beslutsfattarna alla problem som  ”överrenoveringarna” för med sig? En enkel sökning på Internet visar att renovräkningar har blivit ett utpräglat svenskt fenomen. En blick på utfallet i de rättsliga instanserna visar att det ofta är fastighetsägarna som gynnas. Om det på riktigt finns en intention att inte fördjupa segregationen i de svenska städerna, undrar vi varför det inte pratas mer om vad som försiggår i de instanser som avgör ödet för många av Sveriges hyresgäster?

/////
Dominika V. Polanska
, docent i sociologi och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, samt knuten till Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.

Håkan Axén, skribent, översättare och engagerad i renovräkningsfrågan.