Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Regeringens åtgärder utökar skuggsamhället

Bild: Stefan Jerrevång/TT

Dagens ETC.

I förlängningen skymtar ett land där interneringsläger, visitationszoner, konfiskation och angiveri kännetecknar utvecklingen. Vi ser den fortskridande vulgariseringen i debatten förflytta gränserna bort från humanism och respekt för andras värde, menar Jan Stattin.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I hårda ordalag vänder sig migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) mot asylsökande och invandrare. Hon framställer Migra­tionsverket som ineffektivt och slappt. Detta ser hon som grunden till att ett skuggsamhälle uppstått, där människor som inte har rätt att vara här dröjer kvar. Det skuggsamhället ska utrotas, utropar hon. 

I Tidöavtalet, som ingåtts mellan de borgerliga partierna, tecknas en politik som ska motverka skuggsamhället, men också minimera invandring. I förlängningen skymtar ett land där interneringsläger, visitationszoner, konfiskation och angiveri kännetecknar utvecklingen. Ett land där uppehållstillstånd kan dras tillbaka utifrån oklara grunder – ett Sverige där rätts­säkerhet i asylprocesser blivit ett tomt ord. Så försvåras medvetet integreringen av de nyanlända.

Varför dröjer man kvar i en skuggtillvaro utan rättigheter och utan möjligheter att arbeta och utan bidrag? Att försöka överleva så gör man först när man inte kan återvända. Vissa länder tar inte emot återvändare, talibanernas Afghani­stan är ett exempel. I många fall är utvisningen en klar dödsdom. Felaktiga asylbeslut, efter ofta rättsosäkra processer ställer den som nekats asyl inför två utvägar: fortsätta en osäker flykt eller gömma sig i Sverige utan bostad, utan arbete, utan varje form av stödåtgärder, i värsta fall i ett liv i kriminalitet och sexuellt utnyttjande. 

Regeringens metoder för att motverka ett skuggsamhälle göder det i stället genom åtgärder som tvingar allt fler, som inte har någon möjlighet att återvända, att leva som papperslösa. Människorättsorganisationerna protesterar en efter en mot den skisserade politiken, vårdförbund och lärarförbund varnar för ett angiverisamhälle.

Historien visar att när tider uppfattas som dåliga är det lätt att falla för enkla lösningar. Auktoritära samhällen hotar när vi kombinerar vår längtan efter det perfekta samhället med att vi hittar en grupp som blir syndabockar.  Det är inte första gången politiska kontakter etableras för att säkra makten och samtidigt värderingar legitimeras som slår mot humanism, rättssäkerhet och demokrati. Den politiska debatten förskjuter gränserna för det tillåtna alltmer.

Ser vi tyst på bidrar vi till att människovärdet villkoras. Vi vet från historien hur etniska rensningar har genomförts där först grupper har utpekats, avgränsats och isolerats. Ansvaret för det som sker vilar på oss alla och försvinner inte i frasen ”jag lyder bara order”. Vågar vi inte tala om det ansvar vi själva har som individer och som grupp, är vi illa ute.  

Vi ser den fortskridande vulgariseringen i debatten förflytta gränserna bort från humanism och respekt för andras värde. Orden leder vidare till handling.  

Tidöregeringens politik spelar på rädsla och kommer att ge fler anledning att leva i skräck.  

Tidöavtalets människofientliga agenda måste uppmärksammas och motarbetas. Inte minst måste de människor som funnits här i många år ges möjlighet att få en trygg framtid, våga satsa ­helhjärtat på att bli en del av vårt samhälle.

Vi måste våga agera. Medmänsklighet och solidaritet är grunden för varje fungerande samhälle. Det är också räddningen för ett alltmer polariserat Sverige.

00:00 / 00:00