Regeringen måste börja stå upp för barn som Ali, 17

Vi kan kalla honom Ali. Ali älskade att rita och måla. Som så många andra barn och unga gillade han även att spela fotboll. Men för en dryg vecka sedan tog han sitt liv. Ali blev 17 år.

Ali är inte ensam. Det senaste halvåret har sex ensamkommande tappat orken att leva vidare. Sex barn som gjorde samma saker som så många andra barn och unga – spelade fotboll, kämpade med matteläxan, var kära och funderade på framtiden.

Åtskilligt andra har försökt ta sina liv, har allvarliga självskadebeteenden eller plågas av ångest och depression. Det är djupt tragiskt, men fullt förståeligt i en situation då många just nu tappar allt hopp om sin egen framtid. Den stress och ångest som hotet om utvisning innebär är helt rationell.

Ett barn som inte ser någon annan utväg än att begå självmord är ett enormt misslyckande för vårt samhälle. När det dessutom är politiska beslut som gör att barnet inte längre orkar leva är det alldeles galet. När vi räknar till sex barn på ett halvår är det en katastrof.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Under 2016 dog 130 asylsökande i Sverige, varav 11 var barn. Ingen myndighet för statistik över dödsorsaken. Det säger något om synen på de människor som sökt skydd i vårt land.

När regeringen stramade åt migrationspolitiken stängdes möjligheten till familjeåterförening, permanenta uppehållstillstånd och humanitära skäl som skyddsgrund, för en stor grupp människor. Konsekvenserna är omedelbara och smärtsamt uppenbara. Protesterna hörs dagligen från gode män, socialarbetare, lärare, klasskompisar och från de ensamkommande själva.

Regeringen kallar till möten med berörda aktörer, lägger förslag om att de som går i gymnasiet ska få stanna medan de studerar. I helgen meddelade Migrationsverket att de fryser åldersbedömningarna tills ett bättre system är på plats. Det är bra att regeringen och Migrationsverket agerar, men det går inte att bota sjukdomen genom att lindra symptomen.

Många av de barn som nu hotas av utvisning har sina rötter i Afghanistan, ett av världens farligaste länder. UD avråder helt från alla resor till Afghanistan. Säkerhetsläget anses för oberäkneligt och snabbt föränderligt. Hela landet är drabbat. Enligt UD uppvisar Afghanistan de lägsta humanitära indikatorerna i världen. Samtidigt har Sverige tecknat ett återtagandeavtal med landet för att kunna deportera barn dit.

Talibanernas attacker har ökat, så också antalet offer. Daesh har ökat sin närvaro i landet. Enligt FN dödades eller lemlästades 11 000 människor i Afghanistan under förra året. Det är denna verklighet som barnen flytt ifrån.

Den oro och ångest som vi nu ser bland ensamkommande är en direkt konsekvens av regeringens migrationspolitik. Det går inte att lappa och laga något som är så trasigt och sen tro att det ska hålla. Humanitära skäl som grund för uppehållstillstånd – som i lagstiftningen kallas synnerligen och särskilt ömmande skäl – kom till för att vi inte skulle utvisa människor till inhumana förhållanden och situationer.

För att det inte gick att stå ut med hur vi hanterade några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle. Nu är vi där igen. När denna skyddsgrund togs bort blev det smärtsamt tydligt varför den behövs.

Vänsterpartiet vill se en regering som tar ansvaret för asylsökande barn i vår gemensamma vård på allvar och som förstår grunden till deras oro och otrygghet. Den tillfälliga lagen och återtagandeavtalet med Afghanistan måste rivas upp och deportationerna till ett av världens farligaste länder måste upphöra. Åldersbedömningar som skett på felaktiga grunder måste omprövas och övergången från att som asylsökande vara 17 år till att bli vuxen måste mjukas upp.

När ett barn kommer ensamt till vårt land för att söka skydd är det allas vårt ansvar. Det är hög tid att regeringen visar att Sverige är ett land som står upp för barn som Ali.