Debatt: Rättvisa pensioner är en viktig kvinnofråga

Häromveckan fick jag mitt orangea kuvert. Det tog dagar innan jag öppnade det. Jag är ung, jag har tid, det är inte viktigt nu. Det är inte viktigt nu? Det orangea kuvertet för mina tankar till min mammas kuvert. Jag undrar vad som står i det. Jag undrar hur länge hennes kropp kommer att orka, om artrosen kommer att sprida sig till andra leder, om hur hennes lever påverkas av att äta Alvedon varje dag på grund av smärtan som orsakats av att ha arbetat med städning i 14 år.

Tankarna går vidare till alla de andra föräldrar jag känner till. Vännen vars mamma var tvungen att pensionera sig i förtid på grund av skadorna uppkomna efter år av tunga lyft i hemtjänsten. Han vars mamma har arbetat deltid och aldrig lyckades få en heltidstjänst. Alla de föräldrar, främst mammor, som har arbetat hårt, i låglöneyrken, deltid, med dåliga villkor, varit hemma och tagit hand om barnen, vabbat, blivit sjuka av sitt arbete; alla de som kommer att pensioneras in i fattigdom.

De tankarna får mitt orangea kuvert att kännas tungt, får kuvertet att kännas viktigt. Det gör ont att veta att min mamma aldrig kan få full garantipension (grundskyddet för de som har haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet) för att hon inte kommer att ha bott 40 år i Sverige när hon går i pension. Det gör ont att veta att hennes arbete likt andra i hennes situation har lett till förslitningsskador och oavsett hur mycket eller hårt hon arbetat gör det ingen skillnad, hon har ett låglöneyrke, hon är kvinna och hon rasifieras.

Våra föräldrars migration och hårda arbete har gett oss förutsättningar vi förmodligen aldrig skulle fått annars. Det gör att vi upplever en känsla av ansvar. Ett ansvar att ge tillbaka av det vi fått, att dela med oss av det vi har, att använda våra förutsättningar för att skapa möjligheter för andra. Inte bara för våra mammor, men för alla kvinnor, främst de som är rasifierade, som diskrimineras av pensionssystemet just för att de är kvinnor som rasifieras.  

Idag är skillnaden i pension mellan personer födda utanför OECD-länder och övriga medborgare stor, kvinnor i synnerhet visar på lägst pensionsprognos. Det beror på att kvinnor som har sitt ursprung i länder utanför OECD blir dubbelt bestraffade. Likt andra kvinnor får de lägre lön, och dessutom integreras de i mycket mindre utsträckning till det arbetsliv som idag styr vår pension.  Forskare på området har länge sagt att om inte insatser sätts in nu så kommer dessa personer tillhöra en ny stor grupp av fattigpensionärer.

En av många lösningar som presenteras av experter är att inkomstindexera garantipensionen för att på något vis närma oss ett rättvist system där fler får ta del av tillväxten i samhället.

Vi i nätverket StreetGäris vill lyfta denna ständigt bortprioriterade fråga som är en viktig kvinnofråga genom att stärka, folkbilda och tillsammans förändra. Våra pensioner påverkar oss, inte bara när vi ska gå i pension, utan även i nutiden: i våra relationer, vår känsla av trygghet och våra livsval. Pensionen ska vara utformad efter oss. Vi ska inte behöva anpassa oss till ett diskriminerande pensionssystem som många vet inte fungerar. Göran Persson sa det själv när systemet förändrades: ”När folk fattar vad vi gjort bli det revolution”.

Här är den!

Mahi Akter
StreetGäris, Arbetsgruppen pensionsrättvisa

Farida al-Abani
StreetGäris, Arbetsgruppen pensionsrättvisa