Debatt: Prisbasbeloppets järngrepp om pensionerna måste brytas

Prisbasbeloppet har länge använts som grund för att reglera förändringar av bland annat garantipensionerna. Det har varit ett system som fram tills för några år sedan hade en bred acceptans och därför legitimitet hos pensionärerna. Nu börjar legitimiteten urholkas, snabbt och kraftigt, eftersom många pensionärer inte längre ser kopplingen mellan prisbasbeloppet, vardagens utgifter och förändringen av sin pension.

Regeringen ska bestämma att prisbasbeloppet ska sänkas med 200 kronor nästa år. Av flera skäl är det ett dåligt beslut.

Prisbasbeloppets förändringar baseras på den relativa utgiftsförändringen för ett medelinkomsthushåll enligt konsumentprisindex (KPI). Men utgifterna hos ett låginkomsthushåll med garantipension avviker i väsentliga avseenden från ett medelinkomsthushåll. 

I årets omräkning av prisbasbeloppet ingår att boendekostnaderna minskat med 3,3 procent. Boendeposten har därmed lämnat det största bidraget till sänkningen av prisbasbeloppet. Men huvuddelen av sänkningen för boendeposten avser räntekostnader för egnahemsägare. Pensionärerna är till största delen hyresgäster för vilka hyreskostnaden ofta uppgår till närmare hälften av levnadskostnaden. För dem har enligt SCB hyrorna höjts med 1,4 procent, vilket skulle motivera en höjning av totalindex och därmed av prisbasbeloppet och garantipensionerna. Vid sidan av hyran är livsmedelsposten den största för dessa pensionärer. Och även den posten har under den aktuella tolvmånadersperioden ökat i pris, med 1,8 procent. Trots detta sänks alltså pensionerna.

Grunden för omräkning av prisbasbeloppet blir därför ett alltför trubbigt instrument för att fastställa nya pensioner med. Garantipensionären får höjda levnadskostnader och sänkt pension. Tilltron till pensionssystemet minskar givetvis med en sådan utveckling. Det mångåriga samhällskontrakt som funnits mellan pensionärer och staten naggas i kanten. Många upplever en känsla av svek från samhällets sida. 

Prisbasbeloppsberäkningen för år 2016 illustrerar tydligt bristerna i nuvarande omräkningsregler, om syftet med dem skulle vara att ge kompensation för prisstegringarna. Omräkning med KPI- och prisbasbeloppsförändring ger inte den priskompensation som behövs. En utredning bör därför snarast tillsättas för att se över hur förändringar i pensioner ska kunna ske utan att det i systemet finns inbyggt ett missgynnande av de med lägst pensioner. Det finns redan andra index än KPI som används som mått på inflationstakten i Sverige, KPIF och KPIX. Inget av dessa index innehåller effekterna av förändringar i egnahemsägarnas räntekostnader. Om till exempel KPIF hade använts i stället för KPI för att beräkna pensionerna 2016 så hade de ökat, i stället för att som nu minska.

Vi kräver av regeringen att inte genomföra justeringen nedåt av prisbasbeloppet för 2016. Om man ändå gör det, trots de negativa effekter vi kunnat visa på, blir kravet på en utredning för att se över beräkningsgrunderna för våra pensioner än mer aktuellt. Prisbasbeloppets järngrepp om pensionärernas plånböcker och konsumtion behöver helt enkelt brytas!

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.