Debatt: Politikerna måste ta den psykiska ohälsan på allvar

Det har knappast undgått någon att en av vår tids största hälsoutmaningar är den allt mer utbredda psykiska ohälsan. I syfte att försöka minska den rådande tystnaden med skam och tabubeläggande används fraser som ”depression är något som kan drabba alla” – oavsett kön, socioekonomisk bakgrund, yrke och ålder. Men ligger det verkligen till så? Vi menar att det bara är halva sanningen.

Det stämmer att alla kan drabbas av en depression. Det finns en massa faktorer som, enligt forskning, kan utlösa, förvärra eller upprätthålla psykisk ohälsa. Ibland kan det inte härledas till något alls. Ingen människa är skonad. Varför menar vi då att det bara är halva sanningen?

Statistiken säger att en av fyra män och två av fyra kvinnor i Sverige någon gång under sin livstid kommer att drabbas av en depression. Mörkertalet för psykisk ohälsa är stort, speciellt bland män. Men det förändrar inte faktumet att vissa verkar vara mer benägna att drabbas. Ingen är immun mot psykisk ohälsa, men vissa grupper i samhället är betydligt mer utsatta för det än andra.

Det är givetvis viktigt att på ett holistiskt sätt arbeta för att utveckla den psykiatriska vården för alla. Psykisk ohälsa är en folksjukdom. Vi har många fördomar kvar att krossa på det mellanmänskliga planet. Det är inte skamligt att drabbas av psykisk ohälsa. Det är inte farligt att prata om psykisk ohälsa.

Men statistiken talar sitt klara språk och det är skamligt av oss om vi inte analyserar vad forskning och statistik säger för att åstadkomma förändring på det politiska planet. Det första steget är att inse hur problematiska normer och strukturer som leder till att den psykiska ohälsan är ojämnt fördelad. Det handlar om strukturer som innebär att kvinnor utsätts för sexism, osunda kroppsideal, prestationshets, stress och känslor av ständig otillräcklighet. Inte särskilt förvånande att unga tjejer mår dåligt. Även unga hbtq-personer, personer med funktionshinder och nationella minoriteter är andra grupper vars psykiska ohälsa markant avviker från majoritetsbefolkningen. De här mönstren är inga tillfälligheter.

Den psykiatriska vården är i dag inte anpassad efter hur verkligheten ser ut. Systemet behöver förändras. Det krävs förebyggande åtgärder från tidig ålder. Genuspedagogik, normkritik, tillgång till kuratorer och en skolpolitik som inte sätter betyg och prestationer framför elevers hälsa är några konkreta förslag. Även mer resurser till barn- och ungdomspsykiatrin, stärkt elevhälsa och vårdcentraler som kan erbjuda samtalsterapi till fler är viktiga åtgärder. Bra uppföljning inom öppenvården och samarbete mellan elevhälsa, ungdomsmottagningar och BUP likaså.

Den som drabbas av psykisk ohälsa i ung ålder löper större risk att åter drabbas även senare i livet. Det är hög tid att våra politiker tar den psykiska ohälsan på allvar och vågar se de strukturer, normer och trender som råder samt gör riktade satsningar därefter. Först då kan vi komma åt hela problemet.

Semanur Taskin, språkrör Grön Ungdom i Stockholmsregionen
Klara Lidman, feministisk talesperson Grön Ungdom