Debatt: Politikerna blundar för halva Sveriges klimatpåverkan

När de svenska utsläppen av växthusgaser redovisas räknas bara hälften. Det leder till absurda konsekvenser: det ser bättre ut i statistiken att importera brasilianskt nötkött eller flyga på semester till New York än att äta öländska bönor eller ta bussen till Nyköping. Det är därför hög tid för ett kompletterande klimatmål för våra konsumtionsbaserade utsläpp.

Riksdagen har antagit 16 miljömål för Sverige. Dessa ramas in av ett generationsmål som säger att ”Det övergripande målet för miljö-politiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser”. Trots det är det mer än hälften av vår klimatpåverkan som inte redovisas i den officiella statistiken.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

I den officiella klimatstatistiken räknas de utsläpp som sker inom landets gränser. Från svenska fabriker, bilar på svenska vägar och traktorer på svenska åkrar. Men klimatpåverkan från utrikes flygresor räknas inte med. Inte heller varor och tjänster som produceras i andra länder men som konsumeras i Sverige. Transporter av varor till Sverige räknas också bort. De gömda utsläppen är större än de inhemska. När vi summerar all klimatpåverkan som vi svenskar faktiskt orsakar – utsläppen i Sverige, svenskars resor och utsläppen från importerade varor – blir det mer än dubbelt så mycket som de siffror vi ser i den officiella klimatstatistiken. Då räknas ändå för rättvisans skull utsläppen från svensk export bort, eftersom de varorna och tjänsterna konsumeras i andra länder. Trots det landar nettot ändå på mer än en fördubbling.

Sverige är på detta sätt inte det föregångsland vi ofta gärna vill tro. Tvärtom är Sveriges utsläpp per person bland de högsta i världen när vi tar hänsyn till hela klimat-påverkan. Ändå omfattas inte dessa utsläpp av klimatpolitiken eftersom de svenska klimatmålen bara räknar utsläppen inom landets gränser. Detta leder till absurda effekter. För klimatstatistiken ser det bättre ut att flyga på semester till New York än att ta bussen till Nyköping. Det ser bättre ut att äta brasilianskt nötkött än att äta öländska bondbönor. Det vore med dagens sätt att räkna bättre att producera batterier med kolkraft i Kina än med vindkraft i Sverige. Inte för klimatet förstås, men det är så det ser ut i svensk klimatstatistik. Utsläppen från internationellt flyg- och sjöfart tar dessutom inget land ansvar för och Sverige bör ta täten genom att börja minska vår andel även av dessa.

Sedan flera år finns bra statistik över konsumtionsbaserade utsläpp som SCB och Naturvårdsverket tar fram. Men ännu saknas politiska mål. Det handlar inte om att ersätta de klimatmål som finns idag, som räknar utsläpp inom landets gränser. Det är det av FN vedertagna sättet att räkna, och det är också utsläppen inom landets gränser som svenska politiker har störst möjlighet att påverka.

Men det är hög tid att Sverige sätter ett kompletterande klimatmål som tar hänsyn till hela vår klimatpåverkan, i linje med generationsmålet. Det nuvarande målet är att Sveriges utsläpp ska minska med 85 procent till 2045 jämfört med 1990. Ett kompletterande mål för de konsumtionsbaserade utsläppen skulle kunna vara 80 procent till 2045 eftersom utsläppen bör kunna minska snabbare i Sverige än i andra länder. Utsläpp som sker i andra länder har vi ett delat ansvar för, tillsammans med produktionslandet. Det är inte konstigare än att svenska politiker med olika beslut reglerar den svenska konsumtionen av franska viner eller tyska bilar.

Regeringen Löfven säger att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. En berömvärd ambition, men den faller platt om lösningen är att gömma en stor del av utsläppen i andra länders klimatstatistik. Det är dags att politiker från alla partier slutar blunda för hälften av Sveriges klimatpåverkan.