Debatt: Polisen måste få utreda alla sexualbrott mot barn

Att hitta ett barn som utsätts för sexuella övergrepp och stoppa den situationen är en av samhällets viktigaste uppgifter. Utredningar av övergreppsmaterial, eller barnpornografi som det missvisande heter i lagen, kan leda polisen till förövare och utsatta barn. I princip varje utredning av ett sådant brott inleds med en spårning av en ip-adress.

I en studie från februari i år om barnpornografibrottet, som skrevs på uppdrag av Ecpat, konstaterades att i 48 procent av de genomgångna domarna hade den som dömdes för barnpornografibrott också begått andra sexualbrott mot barn. Det är med andra ord av största vikt att polisen kan spåra dessa gärningsmän.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Efter en dom i EU-domstolen förra året om den svenska datalagringsregleringen har polisen dock svårt att spåra gärningsmän på internet eftersom många operatörer inte längre sparar den data som behövs för att utreda bland annat sexualbrott mot barn. Regeringen tillsatte i våras en utredning för att anpassa svensk lag till EU-domen och resultatet lämnades över till regeringen den 11 oktober.

Veckan innan utredningen kom kampanjade Ecpat under hashtagen #backabarnen, för att öka kännedomen om hur viktigt det är att polisen får möjlighet att hitta såväl förövare som utsatta barn.

Vi ville reda ut en rad missförstånd kring datalagringen, som till exempel att det är en massövervakning där polisen läser medborgarnas e-mail eller kontrollerar vilka webbsidor de surfar på. Inte minst ville vi lyfta frågan om integritet, och hur viktig den är i dagens digitaliserade samhälle. Integriteten hos det barn som utsätts för sexuella övergrepp glöms alltför ofta bort i dessa diskussioner.

Utredningen föreslår klokt nog en fortsatt datalagring. Lagringen är nödvändig för en effektiv brottsbekämpning och Sverige har en skyldighet enligt folkrätten att motverka brott effektivt. Det är också positivt att utredningen klargör att ip-adresser inte omfattas av EU-domstolens dom. Den svenska regleringen av lagringen och tillgången till ip-adresser påverkas alltså inte av domen.

Utredningen föreslår en förlängd lagringstid för ip-adresser, från sex till tio månader, vilket behövs. Även med en lagringstid på sex månader har polisen tvingats lägga ner hälften av alla barnpornografi­ärenden som upparbetas utomlands eftersom dessa ärenden tar lång tid att bearbeta.

Ett annat förslag är att bestämmelserna för datalagring görs teknikneutrala, vilket är ett stort steg framåt för barnets rätt att identifieras. Det innebär att operatörernas användning av NAT-teknik (då operatören låter flera abonnenter dela på ett ip-nummer i till exempel en bostadsrättsförening) inte längre ska få hindra polisen att identifiera en misstänkt. Problemet med NAT-teknik är välkänt runt om i världen, och uppmärksammades nyligen då bland annat Europol lyfte frågan och krävde ett stopp för användandet av NAT-tekniken.

Tyvärr vill utredningen också ytterligare begränsa delar av lagringsskyldigheten. Det är inte acceptabelt, då det försvårar möjligheten att identifiera barn som utsätts för sexuella övergrepp. Utredningen menar att staten har en skyldighet att utreda brott mot enskilda, men begränsar samtidigt polisens möjligheter att göra just det.

Sverige kan inte ha ett regelverk som innebär att vi känner till att barn utsätts för sexuella övergrepp men där vi inte kan ingripa. Det är en allvarlig kränkning av barnets rättigheter. Ecpat kräver att reglerna för datalagring justeras så att polisen får den information de behöver i utredningar av misstänkta sexualbrott mot barn.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.