Debatt: Enorm glidning när nazi-romantiserande letar sig in på en Muf-fest

I helgen överhörde vi i Grön ungdom en moderat fest i samma byggnad som vårt kansli i Göteborg. Från innergården två våningar ner hörde vi deltagare på en Muf-sittning sjunga ”Ausländer raus” till tonerna av discolåten L’Amour Toujours.

Frasen har sina rötter i Nazitysklands judefientlighet, återupplivades av nynazister på 1980-talet och har under de senaste åren fått spridning i högerextrema kretsar i Europa. 2024 blev låten tillsammans med frasen en trend på sociala medier bland högerextrema konton. När ramsan dök upp på Sverigedemokraternas EU-valvaka var det en stor skandal och riksdagsledamot David Lång fick avgå. 

Men i Göteborg ekade låten genom natten två gånger. Moderaternas ungdomsförbund säger sig “se allvarligt på händelsen”. Det är bra att de tar det vidare och utreder saken. 

Vi reagerade starkt den kvällen av två anledningar. För det första är det en enorm glidning att en nazi-romantiserande fras letar sin in på en Muf-fest. Det är något nytt och något riktigt illa. Men det är också en del av något större. Ett symptom på ett mörker som växer sig allt starkare. 

Man kan säga att “ausländer raus” på en Muf-fest är som en ögonblicksbild av den nya högern. En ny höger som blandar borgerlighet och högerextremism med återkommande lager av internetreferenser. Där det kan vara en kul grej med en trendande högerextrem låt.

Projektet kallas ”Tidö 2.0” när det lanseras hand i hand av näringslivets tankesmedja Timbro och SD-tankesmedjan Oikos på DN Debatt. En lång reformlista som innehåller en privatiserad utbildnings- och bostadsmarknad, en nedmonterad välfärdsstat, försvagat fackligt inflytande, halvering av public service och statlig styrning av kultur.

Det var tänkt som en taktisk allians, men blev en ideologisk sammansmältning.

Resan började när den svenska högern förlorade sin gamla majoritet efter Alliansen misslyckanden. Lösningen blev att locka över Sverigedemokraterna för att säkra makten. För att kunna fortsätta genomföra sin ekonomiska politik: privatiseringar, skattesänkningar och svagare skyddsnät. För att skydda de starkas intressen öppnade man dörren för dem som hatar de svaga.

Det var tänkt som en taktisk allians, men blev en ideologisk sammansmältning. Det handlar inte längre bara om att kompromissa i sakfrågor, utan om att dela en världsbild. En världsbild som ser jämlikhet, feminism och antirasism som hot mot samhällets ordning. Ingen vet vad ”woke” är men alla vet att det är fienden.

Denna oheliga allians – mellan marknadsfundamentalism och auktoritär nationalism – är vad vi nu ser växa fram i realtid. De vill montera ned allt som inte låter sig styras av staten eller underordnas kapitalets logik. De kallar det slarvigt för “frihet” men det är allt annat. Det handlar om att montera ned det samhälle vi tillsammans har byggt upp.

Ulf Kristersson (M) upprepar konstant att han minsann ”håller rent på sin sida av politiken”. Men det går inte längre. Han har byggt in detta. Hans sida är byggt på ett samarbete som har gett rasismen nytt självförtroende.

Vi är oroliga att han likt Frankenstein har byggt ett monster han inte längre kan kontrollera.

Det är i denna kontext man ska se nazi-romantiserande ramsor på en Muf-fest. Ett nytt projekt som Ulf Kristersson leder regeringen utifrån. Och vi är oroliga att han likt Frankenstein har byggt ett monster han inte längre kan kontrollera.

Ulf Kristersson borde självklart gå till botten med skandalen i Göteborg, men han kan bara behandla symptomen och aldrig sjukdomen. Han har valt Tidö 2.0, och det kommer att fortsätta förgifta svensk politik.

Med mindre än ett år till valet blir maktskiftet allt viktigare för varje dag som går.