Pil och poppel kan ersätta kärnkraften

Odling av träd som effektivt binder koldioxid bidrar till mångbruk av jord- och skogsmark och ger arbete och hållbar tillväxt. Det underlättar även avvecklingen av kärnkraft och blir en tillämpning av regeringens klimatpolitiska program för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.

Många idag fossilberoende verksamheter gör anspråk på biomassa från jord- och skogsbruket. Idag används drygt 100 TWh biomassa per år därifrån för energiändamål. Naturvårdsverket konstaterar att dessa näringar år 2050 årligen kan bidra med ytterligare 80 TWh.

När biomassa bränns släpps dock koldioxid ut. Den tas upp av ny skog, men det tar 50–80 år. Genom odling av effektivt kolbindande lövträd på tidigare granåker, i skyddszoner intill sjöar och vattendrag och på marginella marker, binds koldioxid snabbare i både ved och mark. Det kan ske utan att förlora öppna landskap. Plantering på så lite som två procent av vår skogs- och jordbruksmark (650 000 hektar) kan inom 30 år ge 30 TWh bioenergi per år. Som jämförelse producerade år 2019 Forsmarks kärnreaktorer 25 TWh. Biomassa har därmed potential att ersätta energin från Forsmark när reaktorerna stängs under 2040-talet.

Professor L Christersson, Sveriges lantbruksuniversitet, anger att förädlade sorter av pil och poppel och nya metoder för plantering, kan producera upp till 50 procent mer än tidigare – upp till 20 ton torr ved per hektar och år. Veden kan gå till värme, el, fordonsbränsle, massaved, spånskivor, bioplast och biokol. Ett ton torr ved ger 4,5 MWh (efter 15–20 procent förlust i kedjan skörd till industri). Pil skördas efter 3–5 år och energipoppel efter 5 år.

Areal finns för plantering. Enligt Jordbruksverket Rapport 2008:30 finns en halv miljon hektar åker- och betesmark som inte brukas aktivt och minst 250 000 hektar övrig obrukad gräs- eller buskmark (ej fjäll, myr, alvar). Jordbruksmark med gran kan efter avverkning med fördel planteras med lövträd, som en anpassning till ett förändrat klimat. Skyddszoner intill sjöar och vattendrag är utmärkta för pil och poppel. Det hindrar även läckage av näring samt bidrar till biologisk mångfald.

Motsättningar finns mellan odling av träd och öppna landskap, och i vissa fall även med biologisk mångfald. Plantering av lövträd på tidigare granåker och på överblivna ytor spridda i landskapet ökar dock mångfalden.

Hinder för plantering av effektiva lövträd är bland annat brist på kunnande och arbetskraft, brist på plantor och att lövträd är föda för vilt. Ett påtagligt hinder för lönsamhet är att lämplig mark ofta består av små spridda ytor fördelade på många ägare. För lönsam odling på dessa ytor behövs samarbete mellan markägare och med samhället.

Regeringen fick 2019 i uppdrag av riksdagen att göra en bioekonomisk strategi tillsammans med de gröna näringarna. Syftet är att skapa klimat-, miljö- och social nytta genom bland annat mer biomassa och ökad sysselsättning runt om i landet. För att nå detta bör regeringen:

• Skapa stöd till ägare med små ytor att samordna inventering och miljöprövning, odling, skörd och transport för att lönsamt kunna odla lövträd som effektivt binder koldioxid.

• Ge lämpliga organ som Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, länsstyrelser och kommuner, fortsatt uppdrag att stimulera odling av lövträd. Det kan handla om att inventera, efterfråga plantor och ge råd om trädslag, typ av mark, omloppstider, skötsel, föryngring och producerade volymer samt om kostnader och intäkter.

• Utöka gårdsstödet för plantering av pil, asp och poppel till att även omfatta betesmark som förbuskats samt att stöd till plantering av skyddszoner utmed vattendrag även omfattar pil och poppel.

Odling av snabbt växande pil och poppel har potential att ersätta kärnkraften från Forsmark och därmed bidra till en robustare energiförsörjning spridd över Syd- och Mellansverige.