Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Pela och Fadime hade varit stolta över vårt arbete

Bild: Fotograferna Holmberg/TT

Dagens ETC.

Det är anmärkningsvärt att förträdare för SSU debatterar för klandervärda företeelser som hijab på barn, något som självklart inte ska ha någon plats i svensk sekulär demokrati.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Den 7 november skrev Adnan Sipovic (SSU Västmanland), Matilda Jansson (SSU Örebro län) och Ghadir Nessayif (GSHF) en debatt­artikel där de menade att föreningen Gapf (Glöm aldrig Pela och Fadime), som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck, inte är värdiga att hedra Pela och Fadime.

Varför?

För att Gapf värnar sekularitet och barnens rättigheter.

Sverige är en sekulär stat där Gapf verkar som en religiöst och politiskt obunden sekulär och ideell förening som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi tror på separering mellan stat och religion – att staten ska vila på en sekulär grund och inte färgas av religiösa idéer.

Hijab är först och främst en symbol för sexistiskt, politiskt och religiöst förtryck. Sexistiskt för att den reducerar kvinnor till endast sitt kön, politiskt för att den används som vapen av politiska islamister och religiöst då hijaben är kronan i religionens könsapartheid. Hijabens betydelse är statisk och är oberoende bärarens intentioner.

Sipovic, Jansson och Nessayif för i sin text fram starka åsikter, med avstamp i religionsfrihet, om att barn ska få bära hijab i skolan. Vem är det egentligen som springer mörka krafters ärenden, här?

Hijab på barn står i direkt konflikt med värderingar om jämlikhet mellan flickor och pojkar och därför är det direkt olämpligt att låta föräldrar klä små flickor i hijab, speciellt i skolan.

Den svenska skolan ska vara en plats för neutralt och objektivt lärande. Det är inte ett tecken på religionsfrihet att se hijab på barn i svensk skola, det är snarare ett tecken på en fanatisk form av religiös indoktrinering. Det är en direkt sexualisering av barnets kropp som döljs av hijaben för att inte väcka mäns lustar.

Hijab på barn berövar barn sin barndom och rätten att leva på samma villkor som alla andra barn. Att tvingas bära den starka religiösa symbolen hijab utgör en börda för ett barn som inte rimligen kan förstå symbolens innebörd och dess konsekvens­er för barnets liv och framtid. 

Det är anmärkningsvärt att förträdare för SSU debatt­erar för dessa klandervärda företeelser, som självklart inte ska ha någon plats i svensk sekulär demokrati.

Religionsfriheten i Sverige ska värnas, det är en av grundbultarna i en fungerande demokrati. Men det man bör veta om religionsfrihet är att religionsfrihet lika mycket innebär frihet från religion och att religiösa uttryck – som står i konflikt med värderingar om mänskliga rättigheter samt om jämställdhet mellan pojkar och flickor – inte är immuna mot kritik och i detta fall förbud. Av samma anledning anser vi inte heller att det är lämpligt att statligt anställda bär någon form av religiös eller politisk symbol, hijaben inkluderad.

Det är dessutom direkt farligt att reducera hijab till endast en fråga om val. Hijab, även som ett så kallat ”fritt val”, är de facto underkastelse. I abstrakt mening under allah, och i verkligheten under mannen. Författarna är tyvärr inte ensamma om att använda begrepp­et ”fritt val” av hijab i syfte att tysta sina antagonister. Det är ett sätt att skapa en återvändsgränd i debatten. 

Det är beklagligt att två före­trädare för SSU visar denna tråkiga okunskap inom Sveriges just nu mest brinnande jämställdhetsfråga. De enda som gynnas är religiösa fanatiker som vill blanda ihop politik med religion.

Avslutningsvis – vi är över­tygade om att Pela och Fadime hade varit mer än stolta över vårt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck om de var vid livet. Lika mycket är vi stolta över hijab­vägrande kvinnors revolution i Iran som, precis som vi, kämpar för en sekulär stat, fri från islamist­iska könsapartheid lagar.