Debatt: Partierna måste ta frågan om mobbning på allvar

Bland riksdagspartierna finns i dag en splittrad inställning till mobbning i arbetslivet. Utan samarbete över parti- och blockgränsen är risken att mycket lite kommer att hända vad gäller att täppa till luckorna i nuvarande lagstiftning, skriver fyra debattörer.

Mobbning i arbetslivet är ett allvarligt mänskligt och samhällsekonomiskt problem i Sverige. Enligt den senaste arbetsmiljöundersökningen (2013), upplever 9 procent av alla anställda, både män och kvinnor, att de blivit utsatta för personlig förföljelse av chefer eller arbetskamrater under de senaste 12 månaderna. Det är en siffra som inte förändrats nämnvärt sedan undersökningen först genomfördes för cirka 25 år sedan.

I motsats till arbetslöshet är mobbning inte en konjunkturbetingad företeelse utan något som är strukturellt rotat i svensk arbetsmarknad.

Mobbning kan drabba vem som helst – från lågutbildade invandrare till högavlönade svenskfödda – på alla typer av arbetsplatser, statliga, kommunala och privata. Flera studier tyder på en hög mobbningsförekomst inom service-, vård-, hälso- och administrationssektorerna med en övervikt för den offentliga sektorn.

Effekterna för mobbningsoffret är förödande. Mobbningsprocessen börjar med ett utpekande, eskalerar till systematiska kränkningar, fortsätter med utfrysning och slutar ofta med utslagning från arbetsplatsen i form av sjukdom och förtidspensionering. I värsta fall slutar mobbning med självmord som i det uppmärksammade fallet i Krokom kommun.

För att pejla riksdagspartiernas inställning till hur mobbning ska förhindras och beivras skickade vi före valet ut en minienkät till samtliga riksdagspartier. Vi valde att ställa några öppna frågor med fokus på partiernas inställning till nuvarande arbetsmiljölagstiftning och om de tycker att lagstiftningen bör skärpas. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna svarade på enkäten.

Som bakgrund till frågorna nämnde vi att arbetsmiljöverket under årens lopp fått krympta anslag och att antalet arbetsmiljöinspektörer minskat, vilket placerar Sverige under den internationella normen. Arbetsmiljöverket har nyligen skickat ut ett förslag till en ny föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö.

I sammanhanget kan det också konstateras att knappast något parti lyfte fram mobbningen i arbetslivet i sina valmanifest.

I det socialdemokratiska manifestet återfanns dock ett kort stycke om arbetsmiljön i största allmänhet. I enkäten undviker emellertid S att formulera några konkreta lagförslag utan menar att det är alliansregeringen som bör återkomma med förslag på hur mobbningen skall minska. Partiet föreslår dock ytterligare 100 miljoner kronor till arbetsmiljöverket över ett år vilket skulle kompensera resursneddragningen under alliansregeringen. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslår anslagsökningar.

Några anslagsökningar till arbetsmiljöverket är emellertid inte att vänta från allianspartierna. I enkäten var partierna rörande eniga om att arbetsmiljöverket är på väg att effektivisera sitt arbete och att det därför inte behövs någon resursförstärkning av verket.

Med tanke på den komplicerade problembilden ställde vi också en fråga om huruvida partierna var beredda att verka för en statlig översyn av lagstiftningen mot mobbning. De enda partier som klart ställer sig bakom detta krav är Vänsterpartiet och Centerpartiet, som båda anser att det behövs ny lagstiftning.

Vad kan man då dra för slutsats av enkäten? Mobbning är en tvärpolitisk fråga och angår alla partierna. Vi tror att utan samarbete över parti- och blockgränserna i den nya riksdagen är risken att mycket lite kommer att hända vad gäller att täppa till luckorna i nuvarande lagstiftning.

I Sverige finns en tendens att betrakta mobbning i arbetslivet som en fråga som bäst löses i kollektivförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Mobbning skiljer sig emellertid från andra frågor eftersom den drabbar enskilda individer. Ytterst handlar det om mänsklig värdighet och rätt till arbete utan risk att drabbas av utfrysning, utslagning och psykisk ohälsa.

Mose Apelblat, frilansskribent och före detta EU-tjänsteman

Per Borgå, Med dr, psykiatriker

Mats Jonsson, präst och ordförande i Organisationen Mot Mobbning (OMM)

Hanne Widemar, ekonom och personalvetare