Oskäliga elnätsavgifter påverkar hela ekonomin

Energimarknadsinspektionen (Ei) fick nej från Högsta Förvaltningsrätten i frågan om att pröva prissättningen hos ett antal elnätsleverantörer, vilket vi ser effekten av i de stora elnätsföretagens kraftiga höjningar av elnätsavgiftena. Det står nu klart att Ei, som statens brukarrepresentant, förlorade i en fråga som ger elnätmonopolet rätt om intäkter motsvarande 196 miljarder, bland annat 46 miljarder retroaktivt. Det är rejäla summor, jämfört med de jobbskapande- och näringspolitiska satsningar som regeringen har aviserat i höstbudgeten. Orimligt höga elnätsavgifter påverkar hela samhällsekonomin i form av försämrad konkurrenskraft, minskade industrijobb samt en besvärligare situation för hushållsekonomin.

Sedan Energimarknadsinspektionen bildades 2008 har elnätsavgifterna tillåtits öka med över 30 procent under en period av lågkonjunktur där KPI samtidigt har ökat med strax över fyra procent. Det är nu ingen tvekan om att hela problematiken är en politisk fråga, vilket ställer saken i en annan dager. Systemet som skapades ger inte möjlighet till en rimlig och förutsägbar prisutveckling.

Att en myndighet ska stå för beskyddet av elnätskunderna är en märklig lösning eftersom myndigheter inte kan ställas till svars på samma sätt som politiker. En myndighet röstas inte bort på samma sätt som politiker, vilket ger Ei väldigt svaga reella incitament att skydda kunderna. Skulle i stället statsbudgeten stå för risken vid en domstolsförhandling mellan Ei och elnätsföretagen hade troligen både bemanningen och det politiska intresset varit ett helt annat.

Ett sätt att råda bot på rådande situation skulle kunna vara att skapa en förhandlingsdelegation, det vill säga en partsförhandling, mellan kunder och elnätsföretag. Staten skulle överföra de resurser som Ei har för elnätsreglering till denna förhandlingsdelegation.

I förhandlingsarbete skulle konsumentsidan genomföra revisioner av kapitalbasen, och sedan skulle en nagelfaring ske av nätbolagens bokslut där elnätsbolagen skulle få redovisa hur de har använt sina elnätsavgifter för att långsiktigt bygga ett effektivt nät. Avkastningen skulle bero på rådande konjunkturläge.

Parametrar som skulle kunna granskas inbegriper elnätföretagens:

• Effektivitetsutveckling

• Investeringar

• Underhåll

• Finansiella redovisning

Delegationen bör bestå av representanter från konsumentsidans alla skikt; storföretag, småföretag och privatpersoner, som då utgör en ny organisation: Svenska Nätkunders Förhandlingsorganisation. Den andra parten representeras av Svensk Energi.

Förhandlingarna bör utgå från senaste bokslutsår, och genomgång och fastställande av kommande investeringar och budget i elnätsbolagen för ett- fem år framåt i tiden. Elnätsbolagen skall givetvis tjäna pengar, men på en rimlig nivå.

Skulle förhandlingarna braka ihop ska regeringen, i enlighet med svensk förhandlingstradition, utse en medlare för att bilägga tvisten.

Grunden i förhandlingarna måste vara att nätbolagen ska följa den övriga industrins avkastning och samhällsutveckling. Vi tror att detta skulle vara en väg framåt mot en mer jämlik elnätsmarknad. Alternativt måste lagstiftningen ändras så att regeringen tydligare kan ansvarsutkrävas för elnätsregleringen. I dag råder ett alltför stort demokratiskt underskott kring elnätsregleringen. Elnätskunderna måste kunna lita på att de företräds av en helhjärtad part, annars kommer vi mista allt fler industrijobb i Sverige.