Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Orbán vill inte lämna EU – han tänker förändra inifrån

Mycket tyder på att en ny högerextrem politisk grupp inom EU snart kommer sjösättas. ”De autokratiska påtryckningarna kommer från den stunden vara starkare, mer högljudda och mer enade”, skriver debattören.  Här syns Viktor Orbán, längst till höger i bild, tillsammans med Polens premiärminister Mateusz Morawiecki, EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron.
Mycket tyder på att en ny högerextrem politisk grupp inom EU snart kommer sjösättas. ”De autokratiska påtryckningarna kommer från den stunden vara starkare, mer högljudda och mer enade”, skriver debattören. Här syns Viktor Orbán, längst till höger i bild, tillsammans med Polens premiärminister Mateusz Morawiecki, EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron. Bild: John Thys/AP

Dagens ETC. Ungerns ledare beskriver sin relation till EU som en påfågeldans. Hård retorik, men undviker öppet krig. Viktor Orbán har ingen avsikt att lämna. Tvärtom, han vill tvinga EU att acceptera autokrater – genom att organisera en ny gruppering med högerextrema partier. Det skriver Zsuzsanna Szelényi, ungersk politiker med en bakgrund i Orbáns parti Fidesz.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Medan världens ledare samlades för toppmötet COP26 avfyrade Viktor Orbán, som inte närvarade, ännu en bredsida mot EU. Han kallade EU:s gröna förslag en ”utopisk fantasi” som skulle tvinga upp energikostnaderna i Europa och lovade att Ungern skulle ”göra motstånd”. Han förutspådda även ett diplomatiskt bråk vid EU-mötet i december.

Några dagar tidigare provocerade Orbán återigen EU på årsdagen för Ungernrevolten år 1956 när han hävdade:

”De ord och handlingar som Bryssel riktar mot oss och polackerna är som de som endast fiender använder sig av. Det är dags att Bryssel förstår att inte ens kommunisterna hade en chans mot oss. Vi är gruset i maskineriet, pinnen i hjulet, nageln i ögat. Vi är den David som Goliat bör undvika.”

Orbáns fientliga humör kan härstamma från insikten att Europas ledare börjat tröttna på hans sorts antiliberalism. Kommissionen inledde överträdelseförfarande mot Ungern för den homofobiska ”pedofil”-­lagen som infördes i år och som medförde olika åtgärder som till exempel att homosexuella förhållanden inte får visas i media och innehåll som riktas mot unga. Samtidigt kräver kommissionen striktare åtgärder mot korruption innan den godkänner utbetalningar till Ungern från återhämtningsfonden.

EU tar även till med hårdhandskarna på andra platser. EU-domstolen dömde nyligen Polen till böter om en miljon euro per dag för att de ignorerat ett EU-domslut om att högsta domstolens avdelning för disciplinärenden – som hotade domares oberoende – måste få sina befogenheter upphävda. Kommissionen har också gjort det tydligt att Polen måste ge vika för att få pengar från EU. Att öppet utmana EU verkar mer riskabelt idag än för några år sedan.

Som ett svar på ett tuffare EU har vissa framstående profiler i Ungerns regering föreslagit att landet borde överväga att lämna unionen. Vissa av Orbáns ministrar har föreslagit att medlemskapet kan ses över om några år när Ungerns ekonomiska tillväxt är mindre beroende av pengar från EU.

Detta är ett oroväckande mönster som börjar träda fram och som – avsiktligt eller på grund av en felberäkning – lett till att Ungern närmar sig dörren ut ur EU. För sex månader sedan lämnade Fidesz mittenhöger-blocket EPP i EU-parlamentet innan de tvingades ut efter upprepade överträdelser av europeisk lagar.

Men om man bortser från retoriken, vill Orbán faktiskt lämna EU? På ytan verkar det inte vara mycket som talar för att Orbán vill ha ”Huxit”. 85 procent av Ungerns befolkning vill fortsätta vara med i EU, och 77 procent av Fidesz väljarbas vill detsamma.

Det är mer sannolikt att han förbereder sig inför nästa vårs riksdagsval som Fidesz mycket väl kan förlora. Han försöker upprepa framgångsreceptet från valet 2018 när Fidesz vann sin tredje raka mandatperiod på en valplattform bestående av radikal invandrar- och EU-fientlig politik.

Men kan detta komma att förändras i det långa loppet?

Orbán uppviglar sina fans med ständig EU-fientlig propaganda. Ingen bör underskatta det styrande partiets enorma infrastruktur för valkampanjer och hur skickliga de är på att manipulera folkopinionen. Om Orbán vinner valet nästa vår kan detta leda till att majoriteten som är för EU blir allt mindre.

Även om vissa EU-ledare mer än gärna skulle se Orbán lämna unionen så skulle Polexit eller Huxit visa på en dramatisk minskning av EU:s inflytande i världen, vilket ingen europeisk ledare vill se efter det kaos Brexit ledde till.

Orbán är en smart strateg. Trots att han provocerar EU angående dess regler och lagar så samarbetar han i många andra områden som är viktiga för unionen. Fram tills pandemin följde Orbán en disciplinerad finanspolitik och samarbetade med Tyskland och den ”Frugala femman”. Han var helt samarbetsvillig efter Brexit och till och med angående utrikespolitiken föll han in i ledet när det gällde viktiga beslut, såsom sanktionerna mot Ryssland, och var bara ett hinder i små frågor. Orbán stöder också Frankrikes ambition att erkänna kärnkraft som ren energi och gör de tyska biltillverkarna glada genom att representera deras intressen i EU:s beslut.

Den här påfågeldansen, som Orbán själv kallat den, har fungerat väldigt bra så här långt. Till skillnad från Polens regerande parti PiS har Orbán aldrig ägnat sig åt direkt krigföring med EU.

Han vill inte lämna EU, han vill förändra den.

Genom att organisera en ny gruppering med högerextrema partier i Europa hoppas Orbán och Kaczynsky, ledare för PiS, kombinera sitt inflytande och erfarenhet med västerländska radikala partier för att vrida EU:s politik – och tvinga EU acceptera att det finns autokrater bland dess medlemmar.

Orbáns senaste möten med Frankrikes Marine Le Pen och Éric Zemmour, tillsammans med hans stöd för Polens Mateusz Morawiecki och Italiens Matteo Salvini, tyder på att en högerextrem politisk grupp snart kommer sjösättas. Jag förutspår att denna grupp kommer bildas innan det ungerska valet för att visa Ungerns väljare att hans parti inte är någon paria utan är fullt inblandat i Europa.

De autokratiska påtryckningarna kommer från den stunden vara starkare, mer högljudda och mer enade, speciellt om europeiska moderata partier inte hittar en bättre strategi för att stå emot det antiliberala hotet. EU måste som svar på detta stå fast vid sina värderingar, fastställa röda linjer för medlemsstaterna och se till att antiliberala regelbrytare inte kan vara aktiva inom blocket.

Oavsett vad Orbán har för avsikter så finns det en risk att Ungerns medlemskap i EU kan vara i farozonen om han vinner en ny mandatperiod.