Debatt. .

2019-09-04 04:00
Bild: Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Öppet brev till företrädare för Kulturutskottet i Sveriges Riksdag

Riksdagen har beslutat om nationella mål för läsandet. Alla ska läsa. Men då måste någon också skriva. Därför vill vi fråga vad regeringen gör att för att författare och föreningar ska kunna få betalt för sina läs- och skrivprojekt. Det skriver Malin Edgren och Louise Alvarsson i ett öppet brev till Kulturutskottet.

Riksdagen beslutade 2016 om nationella mål för politiken för litteratur- och läsfrämjande; alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet. De nationella målen ska vara styrande för de statliga myndigheternas arbete, inspirera och vägleda kommuner och landsting samt inspirera aktörer i det civila samhället.

Regeringen tillsatte därefter en utredning, den så kallade Läsdelegationen. Läsdelegationens slutbetänkande 2018 slog fast att barns och ungas läsning är ett ansvar för hela samhället, att alla krafter måste samlas samt att en ansvarig part måste utses. Det sistnämnda skulle uppnås genom att det inrättas ett Läsråd, vars uppdrag skulle vara att arbeta för att samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, civilsamhälle, folkbildning och näringsliv kring barns och ungas läsning. Ännu har ingen aktör fått detta uppdrag. 

Även skrivandet är viktigt i detta sammanhang eftersom läsning och skrivande går hand i hand. Tillgång till litteratur förutsätter naturligtvis att någon också skriver. Idag är författaryrket vigt åt ett fåtal, där ännu färre faktiskt kan livnära sig på sitt arbete. För att garantera mångfald och demokrati behöver förutsättningar skapas för att tillgängliggöra skrivande för fler. Många röster behöver höras.

Det är bra att regering och riksdag inser att förutsättningarna för barns och ungas läsning måste prioriteras och att insatserna behöver samordnas. Det är ytterst en fråga om folkhälsa och demokrati. 

Idag stannar dessvärre många lovvärda initiativ redan på idéstadiet. Principerna för finansiering är ofta så snävt formulerade att föreningar inte kan söka medel för sina läs- och skrivprojekt. Därtill är det inte tillåtet för företag att ansöka om medel från kommun, region eller stiftelser. Det signalerar att läsfrämjande arbete endast kan bedrivas volontärt, utan ersättning, för den som ger av sin tid och sitt engagemang. Konsekvensen blir att mycket av det viktiga samarbete som Läsdelegationen efterfrågar aldrig blir verklighet. 

För närvarande bereds budgeten för kommande verksamhetsår (18/9 2019). Här ingår förutsättningarna för hur de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande ska kunna uppfyllas i praktiken. Med detta sagt vill vi som skriver nu veta hur företrädare för Kulturutskottet väljer att agera i budgetarbetet. Om ni menar allvar med att läsning och skrivande är viktigt så behöver dessa fagra ord naturligtvis följas av rimliga förutsättningar för oss som verkar inom kulturen. Förutom en adekvat resurstilldelning behöver också Läsdelegationens rekommendationer om samverkan mellan samhällets olika aktörer få genomslag i praktiken. Hur avser Kulturutskottet att skapa förutsättningar för att den som vill och kan bedriva läsfrämjande arbete också ska kunna få ersättning för sin insats, precis som för vilket annat arbete som helst? Hur agerar ni för att fler aktörer ges förutsättningar att vara med och ta ansvar för folkhälsa och demokrati i vårt land? 

Malin Edgren
författare och läslustivrare

Louise Alvarsson
skrivpedagog och projektledare Värmland skriver