Debatt: ”Onyttiga” väljs redan bort – med fosterdiagnostik och abort

Som verksam inom LSS blir jag tvungen att hålla med Eric Hammarstrand när han i Dagens ETC den 24 juli skriver att vi inte är redo att legalisera eutanasi. Egentligen vill jag protestera och påstå att vi visst är redo så att jag ska slippa ligga på dödsbädden och räkna minuterna medan kroppen stänger av sig själv, men den våndan kan tänkas försumbar i jämförelse med att leva ett helt liv där omgivningen önskar ens död. Visserligen är det stor skillnad på att vilja påskynda döendet och känslan att man ”borde” dö för att inte vara till besvär, men den känslan (som oftast kommer utifrån) ökar risken att eutanasi skulle missbrukas precis så som Hammarstrand befarar.

Dock blir jag förvånad när han förklarar sig tacksam om staten inte legaliserar ett sätt att bli av med normbrytare men glömmer nämna det lagliga sätt som redan existerar (dock inte lika effektivt som eutanasi) nämligen fosterdiagnostik och abort. På det viset har Downs syndrom blivit sällsynt i Danmark. Även om vissa livsförutsättningar kan medföra hälsorisker består det största lidandet troligen av omgivningens fördomar snarare än eventuella komplikationer i sig.

Det är kontroversiellt att dra paralleller mellan eutanasi och abort men i det här sammanhanget blir det plågsamt tydligt hur relevant det är. Precis som Hammarstrand påpekar att kritik mot eutanasi inte behöver grunda sig i religiösa föreställningar kan detsamma gälla abortkritik. Det provocerar mig att vi lever i ett land där folk blir mer upprörda över att barnmorskor frågar varför man vill göra abort än att barnmorskor, läkare och lekmän rekommenderar abort ifall foster­diagnostiken tyder på ett normbrytande barn.

Det är en horribel utveckling och missbruk av fosterdiagnostik att erbjuda abort och därmed ge upp om livet i stället för att försäkra föräldrar om deras och barnens självklara rätt till stöd, vård och omsorgs­insatser. Det för tankarna till vårt eget rasbiologiska institut och tvångssteriliseringarna för att minska förekomsten av ”undermåliga” människor. Som Hammarstrand skriver är det inget val om den enda ”hjälp” som erbjuds är abort eller eutanasi.

Problemet är att vi lever i ett samhälle där människovärdet mäts i lönsamhet. Kan du jobba och försörja dig själv? Bidra till samhällsekonomin, eller är du bara en kostnad? Det är inte konstigt att detta ställs på sin spets i rådande pandemi och global ekonomisk kris då den orättvisa resursfördelningen utkristalliseras. Det påstås att resurser saknas till gamla, sjuka och normbrytare ja, även till jämlika löner, basinkomster och flyktingmottagande samtidigt som vissa får mångmiljonbelopp i löner, avgångsvederlag, fallskärmar och pensionsförsäkringar.

Detta är ett uppenbart systemfel och det krävs en rejäl omställning i människosyn för att komma till rätta med problemet. Dels måste vi sluta se vissa människor som ”värdelösa” bara för att de bryter mot funktionsnormerna, dels måste vi omvärdera vad som är ”nyttigt” att bidra med. Till skillnad från vad näringslivet vill påskina är inte arbetsgivarnas industrier så ”välgörande” för samhället utan i stället slavdrivna privata vinstprojekt som helst inte ska ”läcka” i form av löner, skatter och sociala försäkringar till vår gemensamma samhällsbyggnad.

Det är när kapitalägare håller på resurserna som normbrytare av alla slag missunnas livet. Vi lever fortfarande i ett globalt feodalsamhälle med livegna och markägare där slavklasserna måste vara ”nyttiga” för att ”belönas” med smulor att slåss om. Därmed kan kapitalägaren tryggt leva ut sina drömmar på vinsten som arbetarklassen offrat sin frihet till att skapa. Det får en att undra om Stephen Hawking fått möjlighet till utbildning, karriär och ett långt familjeliv om han fötts som fattig mörkhyad homosexuell transkvinna med funktionsnedsättning i en arbetarklassfamilj? Troligen inte då det räcker med ett normbrytande för att det ska uppstå motstånd att lyckas i livet. Jag tror Hammarstrand kan ha rätt i att alla människor först måste få stöd till liv innan vi kan få hjälp att dö.