Debatt: Om du låter dig bjudas – då bjuder du tillbaka

Känner du den där killen som följer med grabbgänget ut på ölkväll och som – när han blivit bjuden på tre öl och det är hans tur att köpa nästa runda – sveper det sista i glaset, reser sig upp och säger ”Det är bra så för mig”, och går till de övrigas snopna uppsyn därifrån. 

Jag känner honom, ölsnyltaren är inte ovanlig. 

Men han finns i ett större och väsentligt mer allvarligt perspektiv, där heter han skattesmitaren. Principen är exakt densamma. Liksom ölsnyltaren vill skattesmitaren ha, men inget ge. Ölsnyltaren skulle inte få några öl om det inte vore för att han var del av ett sällskap som bjuder honom på ölen och som utgår ifrån att han solidariskt bjuder tillbaka. Skattesmitaren är del av det sällskap som kallas samhället. Om han inte vore det så skulle han inte kunna tjäna några pengar. Men liksom ölsnyltaren vill han inget ge tillbaka. 

Det finns de som tjänar väldigt mycket pengar och som betalar väldigt lite skatt. De har tjänat pengarna i Sverige men lyckas med olika typer av upplägg få ut dem – innan de beskattas i Sverige – till länder där skatt inte behöver betalas. Detta är – med undantag för en väpnad revolt i en demokrati – det största brottet man kan begå mot samhället. Och förövarna är – precis som ölsnyltarna – osolidariska och egoistiska bedragare. 

Den som inte vill betala för sig bör inte vara del av ett samhälle som gör det möjligt för denne att tjäna sina pengar. Alltså, för att vara övertydlig; utan samhället och de människor och verksamheter som finns där funnes ingen möjlighet för skattesmitaren att tjäna pengarna. 

Man hör ibland ordet ”samhällskontrakt” som dock inte har någon entydig betydelse. Men låt säga att ordet betyder att då du är en del av samhället – där det finns skrivna och oskrivna regler – då krävs det att du följer dem. Följden blir annars kaos eller anarki. Eller ovänskap. Det finns ett kontrakt – med oskrivna regler – även mellan polarna som dricker öl. En regel är väldigt tydlig om du vill behålla vänskapen, och det är att du inte låter dig bjudas på öl om du inte tänker bjuda tillbaka. 

Den som har tjänat mycket pengar är i regel hyfsat duktig på ekonomi. Därför vet denne också vilket brott det är mot alla ekonomiska principer att låta sig tjäna pengar i ett samhälle, men inte erlägga den skatt som följer av att samhället och dess medborgare gett densamme möjlighet att tjäna pengarna där.

 Någon – i det här fallet medborgaren i samhället – tror sig ha ett kontrakt med dig som innebär att denne hjälper dig så att du kan tjäna alla pengar du förmår genom att arbeta åt dig eller köpa dina varor och tjänster. Dessa människor som tar hand om dina gamla släktingar på hemmet, städar på ditt kontor, hämtar soporna utanför ditt hus, bygger de vägar du tar dig fram på eller jobbar nattskift som polis för att du och din familj ska känna er trygga – dessa människor behöver dagis, skola, vård, omsorg, vägar, polis, pension och en massa annat. Det är så samhällskontraktet fungerar. Om du fortsatt vill vara en del av det – läs, behålla dina polare – då kan du inte bara dra med pengarna. Det är ett fruktansvärt brott mot allting som har med moral och anständighet att göra.