Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Nej SVT, kärnkraft är inte den enda klimatfrågan

Partiledardebatt i SVT.
Partiledardebatt i SVT. Bild: Bild: Jonas Ekströmer/TT

Dagens ETC.

Än en gång reducerades klimatet till att handla om när kärnkraften ska vara avvecklad. Det är dags att hantera frågan på det seriösa sätt som den förtjänar, skriver Mattias Goldmann i ett öppet brev till SVT med anledning av söndagens partiledardebatt.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Hej SVT! Håll med om att partiledardebatten i söndags blev tjafsig – era programledare avbröt när någon försökte bli lite mer resonerande och ni placerade Sverigedemokraterna som någon slags domare mellan de båda blocken. Men störst tabbe – och onödigast – var ändå haveriet i klimatfrågan.

Än en gång likställdes klimatet med frågan om när kärnkraften ska vara avvecklad, med samma positioner och repliker som förra gången. Jovars, ni hade ett bråk om Vattenfall också – men erkänn, det var mest för att det blir bra teve när Miljöpartiet får försvara en position de så uppenbart inte tror på. Sen var det slut med klimatfrågan och dags för bostäder.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Tyvärr får vi leva med klimatfrågan länge till. Så det är läge för er att hantera den lite mindre valhänt. Här är tre förslag på hur den görs intressant och begriplig.

1. Sluta avgränsa. Klimatfrågan är inte en enda fråga som inte rör något annat. Klimat- och miljöförändringar blir enligt UNHCR den största orsaken till framtida flyktingströmmar. När vårt framtida boende utformas, måste vi ta hänsyn till ett förändrat klimat. Vad vi väljer att beskatta hårt – arbete eller miljöförstöring – påverkar vår framtida klimatpåverkan. Ombyggnaden till ett klimatsmart samhälle med förnybar energi, effektiv kollektivtrafik och lokalt producerade biodrivmedel och grön el skapar mängder med arbetstillfällen i Sverige, istället för oljan, bensinen och dieseln vi idag importerar från Ryssland och Nigeria. Så ha med klimatdimensionen i diskussionen om migration, om boende och om skatter och jobb.

2. Koppla till människors vardag. De flesta kan relatera till krisen i skolan eller problemen i vården. Men hur många kan seriöst bedöma när det är lämpligt att stänga av reaktorerna i Forsmark, eller förstå vilket handlingsutrymme regeringen har i Vattenfall-frågan? Klimatfrågan blir bättre när den handlar om saker vi berörs av; varför höjdes skatten på förnybara drivmedel mer än på fossila? Varför infördes en skatt på el från solceller? Hur påverkas jag av klimatmålen – och går omställningen tillräckligt snabbt?

3. Visa vägvalet om Sverige. På arbetsplatser och vid middagsbord muttras det att ”det spelar ingen roll vad lilla Sverige gör” eller ”vi kan inte vara hela världens samvete”. Och det är sant, med knappt 0,2 procent av världens klimatpåverkan är vi i praktiken irrelevanta – tills vi gör något som är så bra att andra inspireras och tar efter. Men vad bör det vara? Är det förnybara drivmedel och smarta fordon? Eller stålet, där vi kan vara först i världen att övergå från kol till vätgas? Eller är det rätt att – som idag – smeta ut klimatmedlen på hundratals småprojekt?

Be om hjälp. Om detta låter svårt, kan ni följa råden ni fick på Twitter efter debatten i söndags; be någon expert ställa frågorna. Sverige har klimatforskare och miljödebattörer som får prata på World Economic Forum, på klimatmötet i Paris eller för FN:s generalförsamling. De skulle säkert klara att leda en session i partiledardebatten.

Slutligen: Var inte rädda för en gnutta samförstånd. Visst är det frestande att provocera fram ett rejält gräl i tv-rutan. Men eftersmaken är besk. Politiken behövs, partierna är i kris och förtroendet ökar knappast när bilden blir att partiledarna tjafsar. I åtminstone någon fråga kan medborgaren få se eniga politiker som gemensamt tar sig an samhälleliga utmaningar. Och ni kan vara lugna, det samförståndet finns långtifrån i alla frågor. Faktiskt vet jag bara en enda; klimatomställningen. Sju av riksdagens åtta partier är överens om att till år 2030 nå en fossiloberoende fordonsflotta och till år 2045 nå nettonoll i klimatpåverkan. Låt denna enighet synas – men också hur partierna skiljer sig åt i hur målen ska uppnås.

Innan vi vet ordet av är det dags för partiledardebatt igen. Då kan ni köra samma trötta kärnkraftsdebatt igen. Eller så hanterar ni klimatfrågan på det seriösa sätt som den förtjänar.