Debatt

Debatt: Naturens rätt går före vattenskoteråkarnas

Vattenskotrar bullrar, stör känslig natur och, inte minst, släpper ut stora mängder koldioxid, skriver debattörerna.
Vattenskotrar bullrar, stör känslig natur och, inte minst, släpper ut stora mängder koldioxid, skriver debattörerna. Bild: Foto: Maja Suslin / TT

Dagens ETC. Vattenskotrar skapar ­utsläpp och buller.
I debatten om skotrarna är det en röst som har saknats, naturens egen. Sverige måste göra som andra länder och göra naturens rättigheter till en del av grundlagen. Så kan vattenskotrar och andra miljöfaror stoppas. Det skriver riksdagsledamoten Rebecka Le Moine (MP) tillsammans med Martin Lindström och Lars Martinsson från närings­livet.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vi befinner oss i en stor och akut kris. Coronapandemin och klimatförändringen är extremt tydliga exempel på hur mänsklig aktivitet, och i grunden vårt sätt att leva och förhålla oss till naturen, i ökande takt förstör förutsättningarna för vår egen överlevnad. Tiden är knapp och förändringsbehovet enormt. Vi måste därför inte bara tänka om. Vi måste i detta kritiska läge och i varje enskild fråga välja rätt. Det ökande användandet av vattenskotrar är ett av många exempel där vi går i helt fel riktning. 

Under sommaren har diskussionen om de allt fler och allt snabbare vattenskotrarna tagit stor plats. Framför allt säkerhetsriskerna har framförts. Höga hastigheter, oerfarna och okunniga förare liksom direkta brott mot sjöfartsregler och enkla principer för sjösäkerhet har varit de huvudsakliga frågor som tagits upp. Utgångspunkten i stort har varit att alla har rätt att utöva olika aktiviteter på vatten, men att vi måste kunna göra det under säkra och rättvisa former. Diskussionerna har, utöver en ökad allmän medvetenhet om problemet, lett till ett välkommet lagförslag från regeringen. Det är ett bra första steg som senare bör utvecklas vidare.

 Vi människor lever oftast i städer, bor i hus eller lägenheter, jobbar på kontor eller i verkstäder, kör bil eller åker buss, och kommer sällan i direkt kontakt med naturen. Trots det är vi del av ett ekosystem. Allt vi gör påverkar vår omgivning, och vi är beroende av den för vår egen överlevnad. Vi har under åren utvecklat en väldigt instrumentell syn på naturen. Vi ser den som en resurs för råvaror, föda och rekreation. Men också, kanske oftast omedvetet, som något som tar hand om de negativa effekter som uppstår: avfall, utsläpp, buller, markskador och mycket mer.

Vattenskoterdebatten är ett användbart exempel. Motorbåtsporten, kanotsporten, seglingen, sjöfarten och många andra har framfört sina åsikter, men vem representerade den omgivande naturen och vem försvarade den från både kort- och långsiktiga negativa konsekvenser? Vattenskotrar bullrar, stör känslig natur och, inte minst, släpper ut stora mängder koldioxid. Fick detta tillräcklig tyngd i debatten? Låt oss driva tanken till sin spets. Tänk er en rättegång mellan de olika berörda parterna, vem skulle där representera naturen?

 Det går att tänka annorlunda. I stället för vår instrumentella syn på naturen, eller vårt juridiska tänkandes utgångspunkt från människan och dess rättigheter, kan vi på ett mycket konkret sätt, och med stor tyngd, väga in effekterna på miljön i allt vårt beslutsfattande. Vi kan utgå från naturen, och därigenom skapa rätt förutsättningar för vår egen överlevnad. 

 Naturens rättigheter – Rights of Nature – finns redan idag lagstadgade i ett antal länder. Ofta handlar det då om avgränsade områden, en regnskog, ett berg eller en flod, som getts egna rättigheter på samma sätt som människor och företag. Naturen får egna jurister som för dess talan i förhandlingar och i domstol om det skulle behövas. Resultatet blir att vi kan gå från dagens enögda syn på rätten att ta för oss, till att leva i samklang med naturen, och föra in naturens långsiktigt bästa i beslutsfattandet. I många fall har man sett att detta tydligt bidragit till att förståelsen för att vi är del av ett ekosystem ökat, och till att människors tänkande förändrats.

Att utgå från Naturens Rättigheter är en väg till verklig utveckling. Nu finns ett konkret förslag i Sveriges riksdag: en motion med ett förslag på grundlagsändring, där naturens rättigheter förs in. I en värld där dessa erkänns, måste beslutsfattare och lagstiftare fråga sig: hur kan vi respektera naturens rätt att naturligt existera, bevaras, blomstra, regenerera och utvecklas? 

Världen står inför en enorm och akut förändring. Vi måste tänka nytt och annorlunda i hur vi förhåller oss till naturen, och hur vi skapar förutsättningar för vår egen långsiktiga överlevnad. Om vi inte kan få det rätt när det gäller vattenskotrar, hur ska vi då klara resten?

/////
 

Rebecka Le Moine (MP)

Naturvårdsbiolog, Riksdagsledamot

Martin Lindström

Civilekonom, Ledar­utvecklare i näringslivet med bakgrund inom gruvindustrin

Lars Martinsson

Civilingenjör, Företagsledare med bakgrund inom elkraft-, anläggnings- och betongindustri