Debatt: När allt ska mätas blir psykologin en industri

Ökningen av psykisk ohälsa och adhd-diagnostisering hos barn och unga sägs ofta bero på en svårare skola och ett tuffare samhällsklimat. Konkreta orsaker som undanskymmer en djupare förklaringsmodell. Sedan 1980-talet har psykologin genomgått en kvantifieringsprocess där komplexa subjektiva lidanden reducerats till mätbara kvantiteter.

Denna kvantifieringsprocess möjliggjorde runt millennieskiftet psykologins omvandling till en industri. Storskalig produktion av lättadministrerade kvantitativa mätmetoder och test, anpassade till diagnosmanualernas numeriska diagnoskriterier, har möjliggjort snabbare och enklare diagnostisering, vilket lett till att fler utredningar och diagnoser producerats under samma tid. Den diagnos­inflation som vi upplever idag är effekten av den industriella psykologins ökade produktionstakt.

1952 kom den första versionen av DSM som skulle fungera som manual för psykiska sjukdomar med fokus på klinisk användning. När DSM-II lanserades år 1968 var manualen i sin utformning och i sina sjukdomsbeskrivningar fåordig. Där beskrevs ”Hyperkinetic reaction of childhood”, som av många ses som föregångaren till adhd-diagnosen, deskriptivt med två korta meningar. 1980 skedde en förändring då DSM-III lanserades med diagnostiska kriterier som karaktäriserades av uppräkning av sjuksymtom, vilket innebar en förskjutning från kvalitativa beskrivningar av svårigheter till en kvantifiering av svårigheterna där deras kvantitativa summa utgjorde bedömningsunderlag för diagnos.

Diagnosen add (med eller utan hyperaktivitet) krävde att patienten uppfyllde minst sex av elva kriterier. Psykiska symtom som tidigare dominerades av kvalitativa innebörder kom nu att bli mät- och graderingsbara på ett helt nytt sätt.

1994 kom DSM-IV där adhd-diagnosen konceptualiserades i form av subtyper eller underkategorier; ouppmärksamhet, hyperaktiv-impulsiv och kombinerad. Skapandet av dessa subtyper kom också att nödvändiggöra utvecklandet av mätinstrument som kunde ge utslag för dem (Collett et al., 2003). Från år 1980 fram till år 1989 finns i American Psychological Associations forskningsdatabas ”PsycINFO” 1 492 akademiska artiklar och 114 böcker publicerade om adhd. Från 1990 till 1999 publicerades 3 363 artiklar och 515 böcker i ämnet, vilket vittnar om en produktionsökning inom denna forskningsgren. Från millennieskiftet fram till 2009 publicerades 9 776 artiklar och 1 020 böcker i ämnet, varav 228 av dessa publikationer klassificerades som kvalitativ metod och 5 470 som kvantitativ. Den kvantitativa metoden dominerade vid detta lag den psykologiska adhd-forskningen och det var under denna period som psykologins kvantifiering kom att leda till dess industrialisering.

Utbudet av kvantitativa mätmetoder som korresponderade med de kvantifierade diagnostiska klassifikationssystemen breddades under 2000-talets första decennium. Mellan 2000 och 2005 kom frågeformuläret BRIEF, testbatteriet NAB, screeningformuläret Brown ADD på svenska och D-KEFS på svenska.

Nya mätskalor krävde mer utvärderande forskning, samtidigt som mer forskning ledde till nya mätskalor. 2005 registrerade Pearson Assessment, numera ledande inom psykologiska test, sin verksamhet i Sverige och 2008 startade Hogrefe Psykologiförlaget, som bland annat ger ut neuropsykologiska test, sin verksamhet i landet. Från 2006 skedde också en kraftig ökning i adhd-medicinering (NEPI, 2012; Socialstyrelsen, 2014) samtidigt som läkemedelsbolagens reklam- och informationsmaterial om adhd-läkemedel kom att öka i total omfattning och kostnad (Socialstyrelsen, 2014).

Socialstyrelsen (2018) menar att ökningen av medicinering tros vara en konsekvens av ökad diagnostisering, och ökad diagnostisering tros bero på en ökad upptäckt av personer som tillhör målgruppen (Socialstyrelsen, 2016). Att vi blivit bättre på att upptäcka diagnoser har att göra med att vår syn på psykisk sjuklighet reducerats från det kvalitativt komplexa till det numeriskt mätbara. Vad vi alltså gjort är att vi tagit fram enklare koncept av psykisk sjuklighet, vilket inte alls är samma sak som att vi blivit bättre på att upptäcka och behandla faktiskt psykiskt lidande.

Konsekvensen av den industriella standardiseringen är att psykologens hantverk blir mindre beroende av den enskilda psykologens särskilda skicklighet och mer beroende av dennes benägenhet att följa manualen och administrera instrumentet på angivet sätt. I den industrialiserade psykologins era blir psykologen själv reducerad till ett verktyg, patienten till ett arbetsmedel och diagnosen till den producerade varan.

Denna händelsekedja innebär en förenkling av hela den psykologiska verksamheten och därmed en möjlighet till högre produktionstakt av exempelvis behandlingar, bedömningar och diagnoser.

Om den producerade varan är diag­nosen så är den kraftiga ökningen av adhd-diagnoser kvittot på att den moderna psykologen är en duktig industriarbetare.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.