Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: När kommer regeringens nya agenda för biståndet?

Bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M).

Bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M).

Bild: Jonas Ekströmer/TT

Dagens ETC.

Det har snart gått ett halvår sedan bistånds- och utrikes­handelsministern Johan Forssell slog fast att svenskt bistånd ska förändras i grunden genom en reformagenda.

Sex månader senare är reformagendan fortfarande höljd i dunkel. Men ett är säkert: biståndet minskar när det behövs som mest, skriver Janine Alm Ericson, biståndspolitisk talesperson för Miljöpartiet.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Pandemiåren var förödande för världens fattigaste länder, därefter kom direkt ett krig i Europa och en dalande världsekonomi som sten på börda. Samtidigt ser vi allt tydligare hur klimatförändringar leder till naturkatastrofer och torka som lämnar människor utan både mat och hem. Vi lever i en unikt svår tid. Den behöver bemötas med solidaritet och med ökade internationella insatser, inte tvärtom.

Att regeringen i den här kontexten väljer att minska biståndet visar på deras oförståelse för hur världen hänger samman. Deras agerande blottar också den låga kompetens de har för att bedriva internationellt utvecklingsarbete. Akut hjälp i form av matpaket och andra katastrofinsatser behövs verkligen. Sverige har alltid varit stora givare till humanitära insatser. Men om de inte följs upp av ett effektivt långsiktigt utvecklingssamarbete som förebygger nya kriser blir det som att sätta bamseplåster på en sprucken pulsåder. Det kostar mindre att förebygga en katastrof än att hantera konsekvenserna av densamma. Så varje förebyggande insats som stryks idag kommer kosta hundrafalt i pengar och mänskligt lidande imorgon.

Vi i Miljöpartiet ansvarade för biståndspolitiken i sju år. På den tiden utvecklade vi svenskt bistånd till ett av världens bästa, både vad gäller effektivitet, inriktning och transparens, enligt internationella bedömare. Regeringen kunde ha fortsatt på den inslagna vägen, men har istället valt att stöpa om biståndet bakom lyckta dörrar utan att involvera riksdagen i arbetet – det beklagar vi djupt. Därför ger vi här de krav vi hade ställt i utskottet om vi fått chansen:

Utveckla biståndet, avveckla det inte

Återinför enprocentsmålet. I denna unikt oroliga tid är det inte läge för världens rikaste länder att dra ned på biståndet. Det handlar inte om att fastna vid volymer, utan om att utveckla ett bistånd i världsklass och finansiera det så det når så många som möjligt.

Återinför den feministiska ­utrikes- och utvecklingspolitiken

Regeringen har vid upprepade tillfällen hävdat att det är etiketten på den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken som tagits bort, inte innehållet. Det vi dock ser sju månader efter att regeringen skrotade den feministiska ­utrikes- och utvecklingspolitiken är att biståndsaktörer fortfarande står utan konkreta handlingsplaner för kvinnors rättigheter och utveckling. Det är ansvarslöst och farligt. Kvinnor som flyr våld och förtryck behöver vårt stöd.

Klimatsäkra ­utvecklingssamarbetet

Det behövs en tydlig plan för klimatfinansieringens framtid. De som drabbas värst av klimatförändringarna vi rika skapat är världens fattiga, i synnerhet kvinnor. Regeringen måste garantera en rättvis klimatfinansiering som stödjer världens resurssvaga människor att anpassa sig till ett förändrat klimat och ställa om.

Satsa på lokalsamhällen och ta fram en plan för rättvis handel

Det finns mycket bistånd som handel inte kan ersätta, men handel och utvecklingsbistånd kan gå hand i hand. Regeringens vilja att stärka utvecklingsländerna genom ökad handel är varken nytt eller problematiskt i sig, men det krävs ett strategiskt arbete med en plan för hur handeln faktiskt ska bidra till utvecklingsmålen och de biståndspolitiska målen. Rätt gjort kan handelsbistånd leda till ekonomisk utveckling, starkare institutioner och fler schyssta jobb i fattiga länder. Men vi ser med oro hur biståndsministern verkar vara mer intresserad av svenska företags exportintäkter än utvecklingsmålen. Om pengar som ska gå till världens fattiga istället går till svenska företags exportintressen så vore det inte bara ineffektivt, utan också måttlöst omoraliskt.

Stärk civilsamhället

I årtionden har Sverige förlitat sig på det folkligt förankrade civilsamhället för att utföra utvecklings­insatser runt om i världen. Men nu, trots regeringens uttryckliga ambition om att öka stödet till civilsamhället sker det motsatta. När vi pratar med civilsamhälles­organisationer i Sverige vittnar de om att de behöver sparka personal, avsluta projekt och dra sig ur länder på grund av regeringens strypta budget. Det är otroligt allvarligt. Vi kräver att regeringen gör allvar av sitt löfte och ökar stödet till civilsamhällesaktörerna som utgör ryggraden i svenskt utvecklingssamarbete.

Vi ser med oro att regeringen inte förstår eller väljer att inte se vilken transformativ kraft den tidigare gröna och feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken har haft. Priset för den stympade och sakta havererande biståndspolitiken lär bli högt. Och som alltid blir det de redan fattiga och utsatta som får betala det ultimata priset. Men det finns fortfarande tid att göra om, göra rätt och presentera en reform­agenda som faktiskt lever upp till Sveriges goda vitsord.

00:00 / 00:00