Debatt: Migrationskommittén slår mot hbtqi-flyktingar

Nu när Migrationskommitténs förslag om hur Sveriges flyktingpolitik ska utformas har offentliggjorts så kan vi konstatera att flera av dem är förödande. Särskilt för personer som flyr från förföljelse på grund av sin identitet eller tro. Att ständigt leva med skräcken att eventuellt skickas tillbaka till ett land där du riskerar att hamna i utanförskap, utsättas för våld eller i värsta fall bli dödad som följd av Sveriges flyktingpolitik är ohållbart och inhumant.

Miljöpartiet reserverar sig mot 23 av 26 förslag från Migrationskommittén, inte för att vi är gnällspikar utan för att vi arbetar för en human migrationspolitik. Den politik som lagts fram genom förslagen ger inte människor på flykt en chans att etablera sig i det svenska samhället. All kunskap som finns visar att permanenta uppehållstillstånd är bättre för en individs integration jämfört med tillfälliga. Trots det är Migrationskommitténs förslag att uppehållstillstånd främst ska vara tidsbegränsade, för att sedan prövas återigen.

Utöver förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd är det nionde förslaget från Migrationskommittén särskilt problematiskt. Förslaget handlar om anhöriginvandring och säger att den som fått tillfälligt uppehållstillstånd och har välgrundade utsikter för att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, ska ha rätt till familjeåterförening. Men som anhöriga räknas bara de som har haft möjlighet att bo tillsammans. Detta skulle omöjliggöra för hbtqi-personer att återförenas med sin kärlek om de inte har kunnat leva tillsammans i hemlandet. Men det verkar varken Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna eller Kristdemokraterna se som ett problem, utifrån att de röstade för förslaget. Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade liksom vi mot, men inte av samma anledning. De vill snarare se en mycket mer stram flyktingpolitik. Att det är ett problematiskt förslag anser dock Miljöpartiet. Alla familjer är inte normativa kärnfamiljer, varken i Sverige eller i andra länder. Om vi vill vara ett land som inte bara vill framstå som utan också vara ett av världens mest jämställda länder, måste vi vara det både för dem som redan finns här och för de som kommer hit.

I asylprocessen får hbtqi-flyktingar intima frågor om sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Att bevisa dessa, eller sin trosuppfattning, när man i större delen av sitt liv tvingats att leva ett dubbelliv eller undangömd för att inte riskera att utsättas för hedersförtryck, misshandel eller rentav dödas – hur gör man det? Det går inte att trycka på en knapp som gör att dammluckorna plötsligt öppnas och då våga prata om vem en verkligen är, med en vilt främmande människa med makt att dessutom avgöra din framtid. Det finns gott om exempel på hur de metoder som använts både har varit förnedrande och misslyckats med att fånga upp individer som är särskilt skyddsbehövande. Dessutom bygger de ofta på stereotypa uppfattningar om hur hbtqi-personer och troende är och bör vara.

I utfrågningar av konvertiter, exempelvis de som konverterat från islam till kristendom, kan de behöva svara på vad som händer kristna när de dör och kunna svara på var exakt i Bibeln ett visst citat står eller en viss händelse skildras. Frågor som inte ens präster eller pastorer nödvändigtvis skulle kunna svara på, trots fyra års universitetsutbildning och mångårig yrkeserfarenhet.

Svenska Röda Korset har kartlagt EU-ländernas regler för familjeåterförening, där det visat sig att Sverige kan bli ett av de länder med mest strikta regler om Migrationskommitténs förslag går igenom. Detta trots att FN:s Barnkonvention blev svensk lag 1 januari 2020. Därtill har tolv kyrkoledare från Sveriges olika kristna samfund pekat ut hur de kommande förslagen kommer att gå emot grundläggande humanistiska värderingar. Är det ett land utan sådana som vi vill skapa? Om Migrationskommitténs förslag går igenom är vi på god väg.

För att göra det ännu tydligare: Under 2019 avslog Migrationsverket asylansökan för den 19-årige homosexuella Mehdi Shokr Khoda från Iran. Trots att han fruktade att bli avrättad i Iran, både på grund av sin sexualitet och sin kristna trosuppfattning. Migrationsverket menade att bevis saknades för Khodas sexuella läggning och tro, trots att han hade en partner och konverterat till kristendom i Sverige. Om inte det är bevis nog, vad är det?

I Sverige värdesätter vi att människor ska kunna tro på vad de vill, leva tillsammans med den de vill och kunna leva i frihet. I många länder, också i Europa, är det förenat med livsfara att göra det. Därför vill Miljöpartiet att konvertiter och hbtqi-personer ska kunna få en fristad i Sverige och inte mötas av stängda dörrar.

////

Andreas Hernbo (MP)

Beredningen  för Mänskliga Rättigheter i Västra Götalandsregionen

Bosse Parbring (MP)

Ledamot i kommun-fullmäktige i Göteborg