Debatt: Medborgarlön ger grundtrygghet

Ska det vara ett samhälle där den som blir arbetslös bollas runt mellan Arbetsförmedling och socialkontor i en Kafka-liknande labyrint av byråkrati, förnedring och godtycke? Eller ska det vara ett samhälle som behandlar alla med värdighet, även om de av ena eller andra anledningen står utanför arbetsmarknaden? 

I socialtjänstlagens portalparagraf står det att samhällets socialtjänst ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, och att verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Det är utmärkta formuleringar. Men verkligheten för den som behöver uppsöka ett socialkontor för att få hjälp med sin försörjning är helt annorlunda. 

För att ens ha en chans att få försörjningsstöd (det som tidigare hette socialbidrag) måste den hjälpsökande acceptera att en biståndshandläggare går igenom varje månads kontoutdrag i detalj, och bestämmer vad som är godkända eller icke godkända utgifter. Den hjälpsökande måste också ställa upp på precis alla aktiviteter som socialkontoret eller Arbetsförmedlingen kräver, vare sig de är meningsfulla eller inte. Och i slutändan är det ändå upp till biståndshandläggarens subjektiva bedömning om det ska bli några pengar till mat och hyra eller inte. Tyvärr är dagens verklighet så långt ifrån de vackra orden om självbestämmanderätt och integritet som man kan komma. 

Basinkomströrelsen ställer frågan hur vi kan se till att alla verkligen får den grundtrygghet som vi redan har inskriven i lagens portalparagraf, utan risk att hamna mellan stolar, och utan att behöva lämna över makten över sitt eget liv till en handläggare på en myndighet.

Det kan tyckas förvånande att så ideologiskt olika debattörer som högerekonomen Milton Friedman och vänsterekonomen Guy Standing båda förespråkar basinkomst. Men förklaringen är enkel. Det beror på att basinkomst är en bra idé ur de allra flesta ideologiska perspektiv.

Den som har sina rötter på högerkanten tilltalas av att friheten för individen ökar, byråkratin minskar och rättssäkerheten förstärks, när godtycket i dagens behovsprövning försvinner. Den som har hjärtat till vänster kan glädja sig åt att ekonomiskt utsatta grupper får ett robust trygghetssystem och blir behandlade med värdighet. För en gångs skull kan högern och vänstern vara överens om målet utifrån sina egna ideologiska värderingar.

De frågor som återstår blir om det är praktiskt möjligt att införa ett basinkomstsystem, och hur det i så fall ska se ut.

På frågan om det är möjligt är svaret självklart ja. Trots alla brister som dagens trygghetssystem har, lyckas de ändå uppnå det allra mest grundläggande målet. Ingen svälter ihjäl av ekonomiska skäl i Sverige i dag, och det är ovanligt att någon tvingas sova ute av rent ekonomiska skäl. Vi avsätter redan de ekonomiska resurser som behövs för att alla i slutändan ska få mat i magen och tak över huvudet. 

Frågan är bara om vi kan göra det på ett sätt som är mindre byråkratiskt och mer värdigt för individen. Och naturligtvis är det möjligt. Att påstå att dagens system är det absolut bästa tänkbara är bara absurt, om man ser till hur det fungerar i praktiken.

Däremot är det sant att det kräver en viss teknisk fingerfärdighet att utforma ett basinkomstsystem som är ekonomiskt och politiskt realistiskt att införa. Den allra mest naiva konstruktionen av basinkomst, att betala ut pengar till alla oavsett inkomst, går inte att räkna hem på något rimligt sätt, precis som Kerstin Eldh säger.

I Sverige har vi 5,6 miljoner människor i arbetsför ålder. Att ge var och en av dem 100 000 kronor om året (8 333 kronor i månaden) skulle kosta 560 miljarder kronor. Det är alldeles för mycket pengar för att det ska gå att finansiera. Som en jämförelse är statens totala budget på 890 miljarder.

Men utformar man basinkomstsystemet enligt modellen ”negativ inkomstskatt” blir det fullt realistiskt. Det innebär att alla har rätten till basinkomst, utan några krav på motprestation, men att bara de som saknar inkomster eller tjänar för lite för att försörja sig själva får en faktisk utbetalning av staten. Då går systemet att räkna hem.

Jag har själv skissat på ett basinkomstsystem uppbyggt på principen om negativ inkomstskatt. Det skulle kosta 132 miljarder om året. Det går att finansiera fullt ut genom att dels lägga ner de av dagens system som ersätts av basinkomsten, dels återinföra en enhetlig moms på 25 procent. Tillsammans skulle det ge 142 miljarder i finansiering.

ETC har också presenterat ett konkret förslag till basinkomstsystem, och andra har gjort detsamma, både i Sverige och internationellt. Det här är en fråga som ligger i tiden, med all rätt. 

Ingen kan med säkerhet säga hur robotarna och automatiseringen kommer påverka arbetsmarknaden och samhället. Därför är det hög tid att vi på allvar får igång diskussionen om hur vi ska göra våra trygghetssystem så robusta och människovänliga att de klarar framtidens utmaningar, oavsett hur framtiden kommer att gestalta sig.

Tanken om basinkomst bygger på en tydlig vision om att alla ska har rätt till garanterad ekonomisk trygghet, att makten i så hög grad som möjligt ska ligga hos individen själv, och att samhället ska organiseras så att det inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Att uppnå det målet är fullt möjligt, och lika önskvärt vare sig man ser det ur höger- eller vänsterperspektiv. Låt oss därför fortsätta och fördjupa diskussionen om hur vi bäst kan införa basinkomst rent konkret.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.