Debatt: Matsuveränitet – ett vaccin mot världshungern

Eftersom mat och mark används för spekulation på finansmarknaden och inte för att mätta och försörja människor hotar nu en hungerkris utöver hälsokrisen. En sådan såg vi redan 2007–08 då fler människor än någonsin förr gick hungriga. För Sveriges del nedmonterades den matkrisberedskap som fanns på slutet av 90-talet. EU-medlemskap och slut på det kalla kriget gjorde dem onödiga enligt tidsandan.

I dagarna har multinationella företag som Nestlé, PepsiCo, och Syngenta också varnat för att världshungern kan komma att fördubblas till följd av covid-19-pandemin. Samma företag har gjort sig skyldiga till att motarbeta fackligt organiserade, köpa upp länders vattenrättigheter och patentera rätten till fröer så att bönder förbjuds spara och byta fröer. Nestlé, världens största producent av dricksvatten på plastflaska, har genom politiskt påverkansarbete tryckt på för att vatten ska definieras som ett ”behov” och inte längre som en mänsklig rättighet. Bakom storföretagens upprop står även svenska forskningscentret Stockholm Resilience Centre och EAT Foundation.

Mat är en mänsklig rättighet. Att ytterligare plundra de fattigaste länderna i Syd på mark, vatten och genetiska resurser för att därefter sälja tillbaka dem för högre priser löser inte världshungern. Vi kan inte heller förlita oss på företag som PepsiCo och Nestlé för att säkerställa en hälsosam och näringsriktig kost. Burkmat och processad mat har lägre näringsvärde och fel- och undernäring försämrar immunförsvaret. Det är inte heller en hållbar lösning för att garantera att vår svenska matkällare har tillräckligt med mat.

Det globala nätverket La Via Campesina som organiserar cirka 200 miljoner av världens småbönder och dess allierade kräver matsuveränitet - att samhällen själva har rätt att bestämma över hur maten produceras, för att inte längre vara beroende av mellanhänder och multinationella matföretag.

Idag, på småböndernas kampdag den 17 april, uppmanar vi Sverige att lyssna på matsuveränitetsrörelsens rekommendationer att utforma en krisberedskap och matpolitik som utgår ifrån Sveriges och världens småbönder framför storföretagen för att trygga allas rätt till mat utifrån agroekologiska principer, utifrån ett socialt och ekologiskt hållbart system för matproduktion och konsumtion.

Sverige bör även anta och stödja FN:s deklaration för småbrukares rättigheter och andra som arbetar på landsbygden, som regeringen röstade emot 2018, för att säkra att de som producerar maten själva har rätt till sjukvård, mark och fröer. De multinationella företagen löste inte världshungern vid krisen 2007–08. Världshunger är inte heller ett tekniskt problem som kan lösas utan hänsyn till mänskliga rättigheter och klimatet.

Till skillnad från kampen mot covid-19 så finns det redan vaccin, om Sveriges regering är beredd att lyssna på världens småbönder.