Matdonationer är ingen hållbar lösning

Det är felaktigt att Ätbart inte varit Matmissionens största påhejare, som Johan Rindevall hävdar i en debattartikel (21/2). Vi har sedan flera år tillbaka haft vitt skilda uppfattningar om vad hållbar omfördelning av livsmedel är.

Matmissionen vill exempelvis enligt egen utsago likna sina butiker vid dagligvaruhandelns. Ätbart ifrågasätter den förebilden. För Ätbart, som sedan 2019 arbetar med matstöd, står de lokala perspektiven i centrum. Vi samlar cirka 70 mindre mathjälpande organisationer i ett nätverk. Vår roll är att informera om lagar, ställa krav på livsmedelsbranschen, agera på ojämlika samarbeten och lyfta den större problembilden.

Precis som Röda korset nyligen klargjorde är lösningen på social utsatthet inte fler matkassar. Inte heller är de lösningen på matsystemets hiskeliga inverkan på ekosystemen. Ändå har omfördelning av svinn sedan tio år tillbaka beskrivits som en insats för klimatet.

Exempelvis kan man i Matmissionens årsrapport läsa att de räddat mat motsvarande utsläppen från 6000 personbilar. För Ätbart är det viktigt att ifrågasätta den sortens paradigm och att utreda vem som tjänar på sådana påståenden. Avtrycket på klimat och natur omintetgörs inte av att alla produkter äts upp.

Rindevall hänvisar till den egna försäljningsstatiken i frågan om “protein” och “frukt och grönt”. Men kategorierna är bristfälliga. Protein kan betyda baljväxter eller bacon. Kolonial omfattar fullkornspasta och dunkar med tacosås. Hur besprutad är frukten?

Det saknas djupare analys av produktionsmetoderna bakom de donerade varorna. Enligt logiken om minskade koldioxidekvivalenter och utsläppsjämförelser torde det mest miljövänliga vara att rädda överskott från exempelvis hamburgerkedjor och minst värdefullt att engagera sig i ekologiska betor.

Precis som Andreas Jakobsson synliggjorde i sitt wallraffande reportage för Magasinet Filter räddas nämligen även mängder av ultraprocessade produkter. Ätbart har länge undrat varför dagligvaruhandelns leverantörer ska erbjudas möjligheten att hållbarhetsredovisa donationer av den varianten. På vilket sätt är utgör det samhällsansvar (CSR) att donera dumleshake, cocoa puffs, vitt bröd och snacks? Ätbart efterlyser en mer avancerad diskussion om det minskade matsvinnets påstådda miljönytta.

Det finns självklart tillfälliga sociala vinster med billig mat. Det är även positivt att människor enligt Matmissionens enkät upplever minskad stress. Men fick de frågan om huruvida de skulle föredra särskilda medlemskap i ordinarie butiker, av de företag som skänker till er?

Det höga matsvinnet är ett resultat av livsmedelssystemet. Ett system med många led i kedjan, kraftig marknadsföring och tillväxtambitioner på bekostnad av andra värden. Det domineras av ett oligopol som allt fler ifrågasätter. Det är en sak att se till sociala värden hos Matmissionens medlemmar. En annan att hjälpa branschen att forma en retorik kring miljönytta och hållbarhet.

Rindevall lyfter sin vana trogen att donationer står för en bråkdel av svinnet. Det stämmer. Poängen är dock att kommersialiserat matstöd tenderar att bli permanent när det väl fått fäste. I synnerhet om det finns en utvecklad affärsmodell, samarbeten med över hundra företag och avancerad logistikkedja i omlopp. Matmissionen har ökat från tre till arton butiker på fyra år. Det är en ganska kraftig tillväxt, som uppmuntras av nationell politik och EU.

Rindevall ställer frågan om vilket alternativ Ätbart har att erbjuda 30 000 människor. Ätbart anser sig inte behöva rättfärdiga systemkritiken genom att erbjuda socialt entreprenörskap.Tvärtom undviker föreningen att erbjuda politiken och handeln enkla lösningar på komplexa problem.

Men, rätt ska vara rätt. Ätbart agerar också. För närvarande genom att möjliggöra samarbeten mellan lokala organisationer och offentliga kök. Det rör sig om ett svinn på hundra miljoner skattefinansierade måltider årligen. Men det är klart. Det offentliga svinnet utgör bara 3 procent av det totala svinnet. Så kanske är det inte värt att bry sig om?