Debatt: Ersättning löser inte kycklingindustrins systemfel

Verkligt robust livsmedelsproduktion är den som klarar kriser utan massavlivningar, pandemirisker och återkommande kostnadssmällar. Svensk fågels svar (Dagens ETC, 6/5) förändrar inte den bilden. Det bekräftar att kycklingindustrin inte är robust.  

Svensk fågel beskriver uteblivet statligt salmonellaskydd som en orimlig särbehandling. Men det som utelämnas är varför riskerna ser ut som de gör. 

Den svenska kycklingindustrin bygger på extremt stora anläggningar med tiotusentals djur som lever tätt tillsammans, avlade för maximal tillväxt på kortast möjliga tid. Det skapar idealiska förhållanden för smitta och leder gång på gång till massavlivningar. Det är ett strukturellt problem. 

Att kalla statlig ersättning för beredskap eller livsmedelstrygghet vänder verkligheten upp och ner. Ett system som kräver återkommande räddningsinsatser är inte robust. Verklig krisberedskap är att minska sårbarheten från början – genom färre djur per anläggning, mindre besättningar och avel som inte pressar djurens kroppar till bristningsgränsen. 

Det finns heller inga presenterade bevis på att statlig ersättning skulle minska smittan, och varför skulle det göra det? I stället innebär det mer pengar till smittfabriker som redan går med vinst. 

Att varna för ökad import är någonting som kycklingindustrin tycker om att göra. Det är att återigen skjuta ifrån sig ansvaret och att missa kärnfrågan: Sverige borde inte konkurrera genom att subventionera storskaliga djurfabriker med inbyggda smittrisker. 

Det är att skjuta det verkliga problemet framför sig – och låta djuren betala priset.

Svensk fågel skriver också att konsumenter efterfrågar trygg och hållbar mat och det stämmer. Bland annat visar opinionsundersökningar från Djurens Rätt att svenskar vill att industrin ska säga nej till turbokycklingar. Det gäller en majoritet i alla riksdagspartiers väljargrupper. 

Om Svensk Fågel vill tala om ansvar och likvärdighet måste de också tala om orsaker. Staten kan inte fortsätta att ta notan för ett system som vägrar ta ansvar för sina egna risker. Det är inte rättvisa. Det är att skjuta det verkliga problemet framför sig – och låta djuren betala priset.  

Eftersom svaret från Svensk fågel visar att kycklingindustrin inte vill moderniseras, uppmanar jag återigen regeringen att ta ansvar genom minskade subventioner och ett förbud mot turbokycklingar.