Debatt: Många ensamkommande är hemlösa

Tyvärr omfattar lagen inte de som kommit till Sverige efter 24 november 2015. Den omfattar heller inte de ungdomar som väntat mindre än 15 månader på sitt första avslag eller de som bedömts vara minderåriga.

Det gör att situationen är fortsatt tröstlös för många av de ungdomar som sedan flera år bor, studerar och har skapat sig en tillvaro med vänner och nätverk i Sverige och som fruktar för sina liv vid ett eventuellt återvändande. Nästa steg är förstås att inkludera även dessa, så att vi får en juridik som överensstämmer med likvärdigheten i de mänskliga rättigheterna.

Gymnasielagen innebär samtidigt stora utmaningar för dem som omfattas. Tusentals av dessa ungdomar står idag utan såväl bostad som möjlighet till försörjning. Staten och kommunerna behöver skyndsamt ge svar på hur boende och ekonomiskt stöd ska organiseras för denna målgrupp.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Som medmänniskor runt ensamkommande ungdomar får vi varje dag ta del av nödrop. Ropen kommer inte bara från ungdomar som efter tre år i Sverige har fått avslag på sina asylansökningar och nu sover i Paris parker eller drar omkring på gatorna i Hamburg.

Ropen på hjälp kommer framför allt från de som är kvar i Sverige. Oftast handlar det om ungdomar som behöver någonstans att sova eller pengar till mat. De har i många fall hamnat på gatan efter att Migrationsverket har bedömt dem vara 18 år samt meddelat dem ett slutgiltigt avslag.

Här uppstår nämligen en lucka i ansvar – även för de som omfattas av gymnasielagen – såvida ungdomen inte genast får besked om beviljad inhibition på grund av ansökan om gymnasielagen och därefter omedelbart lyckas inkomma med de rätta bilagorna i ansökan till socialtjänsten om bistånd motsvarande LMA i väntan på beslut om uppehållstillstånd. Det är en procedur som allt som oftast kräver att hjälpare engagerar sig då informationen till ungdomarna ofta är bristfällig.

Efter ett avslag utan beslut om inhibition i samband med ansökan om gymnasielagen, på grund av att inhibition redan getts i och med ansökan om verkställighetshinder, tar dock varken Migrationsverket eller kommunen något ansvar för ungdomens situation. Denna snårskog av myndighetsdirektiv är djupt beklaglig och innebär att många unga faller mellan stolarna.

Trots att ungdomarna har möjlighet att stanna kvar i Sverige med hjälp av den nya gymnasielagen så förlorar de alla sina rättigheter och allt stöd från såväl Migrationsverket som kommunen under den tid de väntar på beslut. Dessa ungdomar hamnar i kläm då de varken har rätt till bostad eller bidrag från någon instans och således förväntas klara sig på… ingenting! Inget tak över huvudet, inga pengar, ingen mat.

Till råga på allt har ungdomarna inte heller rätt att arbeta och på så sätt försörja sig själva under tiden. Det är inte svårt att föreställa sig att modet och orken tryter. Det krävs heller inte så mycket för att räkna ut att denna utsatta situation lätt riskerar leda till såväl utnyttjande som kriminalitet.

Det är en kvalificerad gissning att de flesta svenskar inte känner till hur vardagen ser ut för dessa ungdomar. Många ideellt engagerade superhjälpare i civilsamhället ställer upp med ovärderligt mycket stöd i form av omsorg, bostad, mat, pengar, vägledning i myndighetsdjungeln, psykosocialt stöd och juridisk hjälp för att hålla ungdomarna över vattenytan.

Men hur mycket vi hjälpare än vänder ut och in på våra möjligheter så räcker det inte när luckorna i samhällets skyddsnät är för stora. Staten har under en period skjutit till medel så att kommunerna ska kunna erbjuda tak över huvudet åt ungdomarna, vilket också till viss del har gjorts. Men detta riktade statsbidrag sträcker sig i nuläget endast till årsskiftet. Vad händer sedan?

Gymnasielagen är nu antagen och vi vill se en heltäckande lösning som ger dessa ungdomar tak över huvudet, mat i magen och möjliggör att de kan fortsätta studera på sina gymnasieskolor i väntan på beslut om uppehållstillstånd. Insatserna behövs omedelbart – de kan inte vänta! Ungdomarna har väntat länge på besked nu. Låt dem äntligen få börja tro på – och planera för – en framtid!