Debatt. .

2019-11-14 03:00
Linda Svensson
Puffetikett
Dagens ETC

Lokalbefolkningen i Uganda betalar för svenskars utsläpp

Energimyndigheten i Sverige klimatkompenserar genom trädplantering i Uganda. Ett projekt som har lett till att människor har fördrivits från mark och att det har uppstått vattenbrist. Att resurser tas från lokalbefolkningen i Uganda för att kompensera för svenska koldioxidutsläpp ekar koloniala strukturer. Vi behöver därför prata om hur Sverige väljer att minska sina klimatutsläpp. Det skriver Afrikagruppernas Louise Lindfors och Karin Edstedt, en av författarna till forskningsartikeln om Kachung Forest Project i Uganda.

Energimyndigheten köper utsläppsrätter från Kachung Forest Project i Uganda. Ansvariga för projektet är det norska skogsbolaget Green Resources som sedan 2006 låtit plantera snabbväxande tallar på drygt 2 000 hektar mark för att skapa en koldioxidsänka.

Trädplanteringsprojektet har nyligen granskats av Dagens Nyheter och projektet har kritiserats för att vara ett storskaligt landgrabbing-projekt där självförsörjande bönder fördrivits från mark som de tidigare brukat för att ge plats åt trädplantaget. Enligt uppgifter från The Oakland Insitute har detta skett utan att lokalbefolkningen tillfrågats. Plantagen ligger i Ugandas fattigaste region, där omkring 80 procent av befolkningen är beroende av jordbruk för sin dagliga försörjning. Karin Edstedt, en av de svenska forskare som har besökt projektet menar i en artikel att de restriktioner kring markanvändning som plantagen medfört inneburit minskad tillgång till mark för människor att odla och ha boskap på, samt en minskad tillgång till vatten och ved. Det har resulterat i ökad fattigdom för de människor som bor nära plantagen. Detta trots projektets mål att bidra till lokal utveckling och fattigdomsbekämpning.

Träden som planterats, eukalyptus och tall, är importerade till Uganda. Eucalytusträd konsumerar mycket vatten och den storskaliga plantagen har medfört en ökad brist på vatten i området. Intervjuer med lokalbefolkningen bekräftar trädens effekt:

“När de kom och planterade eukyalyptusträden... det är en typ av träd som folk överallt säger dränerar vatten. Den typen av träd har dränerat vattnet här”.

Afrikagrupperna rapporterar om liknande förhållanden i Moçambique där Green Resources (f.d. Chikweti) fått tillstånd från den moçambikiska staten att använda mark för att anlägga trädplantage. Det har skett utan att lokalbefolkningen har rådfrågats eller gett sin tillåtelse vilket har lett till markkonflikter eftersom det lokala samhället är beroende av den bördiga jorden för sin försörjning. Eukalyptusträden och tallarna som odlas är inte en del av det lokala ekosystemet och har i likhet med fallet i Uganda lätt till en stressad vattensituation som drabbar de lokala samhällena.

I Moçambique har 59 familjer förlorat sin mark och därmed även sin försörjning. Projektet i Uganda omfattar en ännu större yta och totalt sätt berörs cirka 6 000 personer som bor runt Kachung Forest Project.

I sin granskning uppmärksammar DN att Energimyndigheten ”tonat ner” vädjan om mat och vatten som ska ha framkommit i samtal med lokalbefolkning under myndighetens besök i området i januari 2017. I motsats till de rapporter från forskare och journalister som DN hänvisar till menar Energimyndigheten i sin reserapport från besöket att förutsättningarna för lokalbefolkningen har ”förbättrats”.

Det är anmärkningsvärt att Energimyndigheten inte verkar se allvaret i situationen. Trots att de tar del av information från flertalet forskare och journalister som tydligt motsäger deras egna rapporter verkar myndigheten inte villig att handla efter dem.

De åtgärder som vidtagits för att förbättra omständigheterna för lokalbefolkningen är inte nog. Ingen av de boende runt projektet som Karin Edstedt intervjuat menar att de åtgärder som gjorts av företaget kompenserat för de förluster som projektet orsakat.

Kachung Forest Project kan ses som ett exempel på klimatkolonialsim. Det menar David Kureeba vid ugandiska miljöorganisationen NAPE som uttalat sig om Energimyndighetens köp av utsläppsrätter från Kachung Forest Project. Att resurser tas från lokalbefolkningen i Uganda för att kompensera för svenska koldioxidutsläpp ekar koloniala strukturer. Vi behöver därför prata om hur Sverige väljer att minska sina klimatutsläpp. Afrikagrupperna menar att det inte får ske på bekostnad av andra.

Det saknas idag mekanismer som säkerhetsställer att de som drabbas av kränkningar av sina mänskliga rättigheter får kompensation och att företagen bakom kränkningarna ställs tills svars och tvingas vidta åtgärder. Konsekvenserna av Green Resources verksamheter i Uganda och Moçambique gör det tydligt att det behövs bindande regler för företagande och mänskliga rättigheter. Vi uppmanar därför regeringen att lägga sin kraft på att bidra till processer nationellt och internationellt för bindande regler som att aktivt delta i FN-förhandlingarna kring fördraget ”Binding Treaty on Business and Human Rights”.

Sverige har också möjlighet att agera i fallet genom Energimyndigheten vars avtal för köp av utsläppsrätter med Green Resources sträcker sig fram till år 2032. I ett öppet brev till Energimyndigheten krävde Afrikagrupperna tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer från Sverige, Uganda och Moçambique att myndigheten skulle frysa utbetalningar till Green Resources på grund av företagets brister i att tillgodose matbehovet för de människor som drabbats av projektet. Afrikagrupperna ställer sig fortsatt frågande till Energimyndighetens förtroende för Green Resources.
///
Louise Lindfors, Generalsekreterare Afrikagrupperna
Karin Edstedt, en av författarna till forskningsartikeln om Kachung Forest Project i Uganda.