Debatt: Låt Sveaskog slippa vinstkrav

Sveaskog är Sveriges största enskilda skogsägare. Bolaget har ett stort ansvar när det kommer till bevarandet av den biologiska mångfalden i Sverige, både för att nå de nationella och globala målen. Men i stället för att ta ansvaret, växlas Sveriges utrotade arter ut till intäkter för staten.
 
I en naturlig skog kan tallarna åldras och bli uppemot 500 år, med tiden blir de attraktivare bostäder för fåglar och andra djur. Men det är först när träden dör, som de verkligen börjar frodas av liv. I ekosystemen är den viktigaste ingrediensen tid, något som vi människor är för stressade för att tillåta. När vi kal­­av­verkar träden efter 70 år, har träden knappt hunnit bli tonåringar och skogen hinner inte bli riktigt levande.

Kalhygge av skog är en av de mest miljöförstörande saker vi kan ägna oss åt, som dödar och utrotar djur, växter och svampar.

Citronporing, svart barkskinnbagge och vitryggig hackspett. Dessa akut hotade arter balanserar på gränsen till sin existens i Sverige, på grund av det skogsbruk som bedrivs idag. Det finns ytterligare 1 800 röd­listade arter i Sverige knutna till skogsbruket. Sveaskog har, i kontrast till den miljövänliga bild som målas upp, under många år systematiskt avver­kat skogar som egentligen skulle skyddas.
 
Till år 2020 ska 17 procent av den produktiva skogsmarken vara skyddad, enligt de globalt överenskomna Nagoya­målen. Det är idag endast fem procent. Avverkningstakten är cirka 10–20 gånger snabbare än skyddstakten. Om 15–20 år beräknas det inte finnas någon naturskog utanför de skyddade områdena. Men det går att bryta trenden, genom att Sveaskog använder sin mark till att nå upp till Nagoyamålen, nationella miljö­mål och de globala målen, för att värna miljö och människor i stället för att vara en trogen råvaruleverantör till industrin och en kassako för staten. Det kräver att Sveaskog får uppdragsmål – och att avkastningskravet avskaffas.
 
Uppdragsmål ges till statligt ägda bolag som enligt riksdagen ska leverera andra mål än bara ekonomiska. Riksrevisionen har påpekat att Sveaskog borde ha uppdragsmål, något de häpnadsväckande nog saknar idag. Sveaskog ska balansera ekonomiska mål med miljömål och andra mål, men saknar tydlig motkraft till vinstkraven. Uppdragsmål tydliggör kostnaden för beslutade samhällsuppdrag, möjliggör uppföljning och rapportering till riksdagen, samt sätter förutsättningarna för de ekonomiska målen.

Idag sätter Sveaskogs vinstkrav de ekonomiska ramarna för verksamheten, vilket leder till en desperat jakt efter avverkningsmogen skog. Skog som idag inte finns i det svenska utarmade skogslandskapet, om man inte går in i de sista spillrorna av naturskog. Ekonomiska mål prioriteras över skogens ekosystem och de planetära gränserna.
 
Trots att Sveaskog fått alltmer kritik för kontroversiella avverkningar samt till och med fått flera anmärkningar för att ha brutit mot FSC, en global miljöcertifiering för skogsbruk, har styrelsen valt att inte ens inrätta en internrevisor. Den funktion som hjälpte Transportstyrelsen att komma på fötter efter misslyckade beslut saknas alltså helt i Sveaskog.

Sveaskogs huvudmål borde vara att klara de internationella och natio­nella målen Sverige åtagit sig för miljöskydd. Sveaskog är det viktigaste och billigaste sättet att skydda värdefull natur åt alla nu levande svenskar och kommande generationer. Redan idag drar turistnäringen in mer pengar än skogsindustrin och den vildmark, tystnad och stor­slag­na upplevelse naturskogar kan ge är en unik konkurrensfördel Sverige har. Låt den utvecklas, inte avverkas!